Någon som verkligen har blivit en vuxen man de senaste åren är skådespelaren Joseph Gordon-Levitt. Han är en av få barnskådisar som verkligen klarat av övergången till att vara yrkesverksam aktör i vuxen ålder och till på köpet har han gått och blivit lite av en filmstjärna efter filmer som "Looper" och "The Dark Knight Rises" förra året. I "Don Jon" spelar han inte bara huvudrollen, han debuterar dessutom som långfilmsregissör och manusförfattare. Med den äran kan tilläggas. "Don Jon" är infallsrik och festlig, en karaktärsdriven komedi som har en riktigt god känsla för tajming, inte bara i det fina skådespeleriet och det klatschiga dialogen utan även i klippning och mise-en-scéne. Här finns också en hel del fina detaljer i lujsättning och bildkomposition som gör filmen stilsäker ut i fingerspetsarna.
Gordon-Levitts Jon lever som sagt ett liv som han själv är väldigt nöjd med men som saknar verklig substans. Hans föräldrar (hysteriskt roligt spelade av Tony Danza och Glenne Headly) börjar undra om det inte är dags för honom att hitta någon att gifta sig med snart. Jon är till en början skeptisk men så träffar han en kvinna som får honom att tänka om, Barbara spelad av Scarlett Johansson. Problemet är bara att om Jon vill ha Barbara, då får han allt se till att behandla henne som en flickvän. Hur ska det då gå med hans porrsurfande? Och mer än så, vad kommer att hända när hon vill förändra honom? Plötsligt är Jons perfekta liv inte så enkelt längre.
Filmens manus har många roliga observationer och förhåller sig precis lagom distanserat från sina karaktärer. Ingen av dem skildras som några direkta föredömen. Det är en styrka som tas vara på i skådespeleriet. Inte minst klarar sig Scarlett Johansson fantastiskt i en roll som är väldigt svår. Barbara är å ena sidan en projektion av Jons fantasier om den perfekta kvinnan. Samtidigt är hon en stark person med en egen integritet. Hon är dessutom inte så speciellt smart eller djup och dessutom inte så lite manipulativ. Ändå lyckas Johansson göra henne till mycket mer än bara en stereotyp bimbo eller bitch. Det vittnar om ett mycket skickligt handlag.
Joseph Gordon-Levitt gör också själv en stark insats och lyckas verkligen skildra hur hans karaktär växer och utvecklas under handlingens gång, hur han går från omogen men lycklig till någon som upptäcker helt nya sidor av sig själv och lär sig omfamna dem även om de gör ont ibland. Den Jon vi möter i filmens början är inte precis en karaktär att egentligen tycka om men den han blir är nog faktiskt det. En annan minnesvärd rollprestation står Julianne Moore för. Hon spelar en kvinna som Jon möter på en kvällskurs han börjar läsa för Barbaras skulle. Moore är en av den amerikanska filmens absolut bästa skådespelare just nu och i sitt ansikte bär hon så mycket kraft och erfarenhet att hon nästan själv andra halvan av filmen helt och hållet. Gärna för mig.
Överhuvudtaget lyckas filmen att hitta en balans i slutet där den blir mer av ett drama utan att för den sakens skull fastna i sentimentalitet och det är minsann inte det lättaste.
"Don Jon" är en gripande komedi som jag tyckte förvånansvärt mycket om. Det är inte ofta en får chansen att se en film som handlar om sex, som i sig faktiskt är sexig och som samtidigt på ett intelligent sätt förmår att gestalta och problematisera sexualitetens roll i våra liv på ett så lättsamt sätt som den här filmen gör. Det tycks tydligt att Joseph Gordon-Levitt inte bara har en lång intressant karriär som aktör framför sig utan även som författare och regissör. Jag är i alla händelser intresserad av vad han kan åstadkomma nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar