Den senaste en och en halva månaden har jag och fru Otterberg följt miniserien "Top of the lake" på SVT. Det är faktiskt första gången på länge som jag följt ett tv-drama på det gamla klassiska sättet, ett avsnitt i taget, ett avsnitt i veckan. Då har vi ändå oftast sett veckans avsnitt någon gång i efterhand på SVT Play. Det är ganska märkligt det där hur snabbt vi vänjer oss vid nya sätt att se serier av det här slaget och hur svårt det är att sedan gå tillbaka. Nu är serien i alla fall avslutad men eftersom den inom kort säkerligen finns tillgänglig på DVD och eftersom den har mycket intressant i sig vill jag dela med mig av mina tankar kring det hela.
"Top of the lake" är ett slags kriminaldrama som utspelar sig i Nya Zeeland. Serien är skapad av regissören Jane Campion. Likheterna och inspirationen från min absoluta favoritserie någonsin alla kategorier, "Twin Peaks" är uppenbar. I båda fallen handlar det om ett litet isolerat samhälle fyllt med udda existenser, i båda fallen finns ett centralt mysterium med en ung flicka i huvudrollen. I "Top of the lake" heter hon Tui (Jacqueline Joe). Hon är tolv år och i första avsnittet uppenbaras att hon blivit gravid. Därefter försvinner hon plötsligt. Robin (Elisabeth Moss) arbetar som polis i Australien men kommer ursprungligen från det lilla samhället. Hon är på besök hos sin cancersjuka mor och halvt på flykt undan en relation och tar chansen att kasta sig in i utredningen. Det visar sig bli en komplicerad historia. Tuis far Matt Mitchum (Peter Mullan) är något av en lokal gangsterboss som kokar knark i en "hemlig" källare under huset och den lokala polisen under ledning av chefen Al (David Wenham) är inte så pigg på att rota under de där stenarna.
Serien har inte samma slags övernaturliga stråk som "Twin Peaks" hade men på samma sätt som David Lynch fyllde den serien med sin egna högst personliga stil gör även Jane Campion detsamma. Jag har förvisso alltid tyckt att Campion varit högst ojämn. "Pianot" (1993) är ett vackert drama. Min personliga favorit är dock den ganska skruvade "Holy Smoke" (1999). "In the Cut" (2003) kan med lite god vilja kallas intressant men som thriller faller den helt platt. Campions stora styrka ligger i hennes komplicerade skildringar av relationer och undersökningar av sådant som makt, sexualitet och könsroller. Det finns mycket av den varan i "Top of the lake". Samhället där det hela utspelar sig är verkligen på gränsen till civilisationens rand och det är tydligt att det är en männens värld. Strukturerna blottas och läggs i öppen dager och i detta ligger seriens absolut största styrka. Campion har också en fascination inför andlighet och andligt sökande parat med en tillbakalutad skepticism. Detta kommer till uttryck i en bihistoria kring ett antal kvinnor som upprättat boende i ett gäng containrar uppe vid titelns sjö under ledning av en mycket märklig guru spelad av Holly Hunter.
Allt är filmat i en väldigt blek färgskala. Tempot är stillsamt och eftertänksamt. Det är ganska uppenbart av Campion inte är särskilt engagerad i själva gåtan. Den är mer en väg in i berättelsen om dessa människor. Skådespeleriet håller väldigt hög klass. Moss karaktär är fascinerande både i sin styrka och sin svaghet. Men den som stjäl showen är utan tvekan Peter Mullan. Hans Matt är bland det mest obehagliga jag har sett, en våldsam och totalt hänsynslös man och ändå lyckas Campion göra honom, om inte sympatisk, så åtminstone någon att ömka. Även Holly Hunter är hypnotisk i sin roll. Det går aldrig att veta var man har henne och vad hennes lära egentligen går ut på förblir något av ett frågetecken. Att hon lyckas vara så lojt tillbakalutad och på samma gång så karismatisk är förbryllande.
"Top of the lake" är ofta smärtsam och gripande. Den hittar en balans som fångar mig även om dess miljö inte är en plats jag skulle vilja återvända till, den natursköna miljön med sina väldiga Midgårdsberg till trots. Den saga som vi får möta dem i här är av ett betydligt mörkare och farligare slag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar