Inför guldbaggegalan

Den 20:e januari är det dags för guldbaggegalan igen. Själva galan är förstås inte så mycket att se framemot. Som TV-underhållning brukar det vara en ganska ansträngd affär. Det är förbluffande att något som så tydligt modellerats efter den amerikanska Oscarsgalan kan vara så oändligt mycket tråkigare. Jag antar att det har något med en brist på autencitet att göra. När Hollywood drar ut på röda mattan blir det verkligen glamoröst på allvar, i den svenska versionen blir det mer som maskerad på dagis. Och så är det den så kallade humorn. Vem har egentligen bestämt att galor som den här ska vara roliga? Det vore väl säkert bra om det nu verkligen blev kul att se på men det blir det allt för sällan. De små "sketcherna" är ofta förutsägbara och platta och bygger på premisser som hade varit mer lämpade i någon lokal skolkabaré. Hellre hade jag då sett på en helt stiff och torr gala med en pretensiöst högstämd programledare som bara delade ut priserna och sedan gick hem.

För det är ju priserna som är poängen, inte allt fluff som de fyller ut med emellan. Och till det roliga med priserna är att spekulera kring vem som kommer att vinna och vem som borde vinna. Det tänkte jag ägna mig åt i det här inlägget. Jag kommer inte att skriva om alla kategorierna men i alla försöka få med de "tyngsta".

Ni får naturligtvis ta mina tankar med en nypa salt och jag har dessutom en brasklapp att komma med: Jag har inte sett en av årets mest nominerade filmer, Anna Odells "Återträffen". Jag ska villigt erkänna att det var mina egna fördomar som gjorde att jag inte sökte mig till den. Det är långt ifrån alltid som det blir så där bra när bildkonstnärer ska ge sig på att göra film. Medierna skiljer sig rätt mycket åt ändå. Och från beskrivningen av Odells iscensättning av en tänkt klassåterträff där hon fantiserar om att konfrontera sin barndoms mobbare tyckte jag det hela lät mer som en videokonstinstallation än som en spelfilm. Men kritikerna har älskat filmen och den har till och med legat på biotoppen så jag har förmodligen haft fel. Det är inte alls omöjligt att den kommer kapa hem en hel del baggar. Att som Odell blivit nominerad för såväl regi som manus och bästa huvudroll det sker inte varje år precis.

Innan vi börjar med genomgången vill jag bara säga några ord om årets största guldbaggesnubb: Lukas Moodyssons "Vi är bäst!" har bara fått tre nomineringar för kostym, scenografi och smink. Jag hoppas att den vinner dem alla. Faktum är att när jag tänker tillbaka på filmåret som gick är "Vi är bäst!" den svenska film som jag tyckte allra bäst om. Det faktum att bara tre filmer blir nominerade i varje kategori är ibland lite snålt. Frågan är om det inte vore bättre med mellan tre-fem per kategori om det finns tillräckligt med bra filmer.

Nå, låt oss ge oss i kast med de som HAR blivit nominerade:

BÄSTA MANUS: Cilla Jackert -"Känn ingen sorg", Anna Odell - "Återträffen, Lisa Langseth - "Hotell"
Om en med bästa manus menar det med bäst dramatisk struktur, bästa dialog och mest intressanta karaktärer kan vinnaren knappast bli någon annan än Lisa Langseth för "Hotell". Den filmen är ett väldigt starkt drama med fingertopparna på rejäla smärtpunkter och det finns gott om intressanta vändningar i berättelsen. Kanske är somliga imponerade av vad Jackert lyckades åstadkomma med de förutsättningar hon hade. Att skapa någon slags berättelse alls utifrån Håkan Hellströms ganska fragmentariska texter kan inte varit lätt. Men Langseths insats är åtminstone enligt mig den överlägset starkaste.

BÄSTA KVINNLIGA BIROLL: Anna Bjelkerud - "Hotell", Josefin Neldén - "Känn ingen sorg", Mira Eklund - "Hotell"
Hade det här varit Oscarsgalan hade nog folk spekulerat om inte de två nominerade från "Hotell" tar ut varandra i omröstningen. Själv tycker jag att det är någon av dem som ska vinna. Neldén var bra nog i "Känn ingen sorg" men väldigt mycket en undanskymd figur i filmen. Både Bjelkerud och Eklund var bärande krafter i sin. Bjelkruds roll är den mest störst åthävor. Eklunds är mer subtil. Det är en smaksak men jag lutar nog mer åt Eklund här.

BÄSTA MANLIGA BIROLL: David Denick - "Hotell", Kjell Bergkvist - "Monica Z", Sverrir Gudnason - "Monica Z"
Det blir visst storslam för "Hotell" om jag får som jag vill. Enligt mig är Denick självskriven vinnare här. Bergkvist är som alltid bra i "Monica Z" men rollen har han ärligt talat spelat hundra gånger på film tidigare och den gestaltningen kan han i sömnen. Det är inget som jag tycker är värt att ge något pris för. Och att Gudnason överhuvudtaget är nominerad här är helt obegripligt. Varför inte von Brömssen eller Jonathan Andersson från "Känn ingen sorg"?  Eller vem som helt utom honom?

BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL: Edda Magnason - "Monica Z", Anna Odell - "Återträffen", Gunilla Röör - "En gång om året"
Det är väl knappast någon som inte tror annat än att Magnason kommer vinna den här baggen. Och det har hon förtjänat. Jag tyckte inte alls lika mycket om "Monica Z" som många andra recensenter men Magnason var verkligen spot-on i sin gestaltning. Om Odells insats i sin egen film verkligen är skådespeleri kan jag inte bedöma eftersom jag inte sett filmen. Också alltid intressant när juryn väljer att uppmärksamma en film som flugit helt under radarn som "En gång om året".

BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL: Matias Verala - "Snabba Cash - Livet Deluxe", Mikael Persbrandt - "Mig äger ingen", Robert Gustavsson "Hundraåringen..."
Den säkra pengen satsas väl här på Persbrandt, särskilt som detta är "Mig äger ingen"s enda nominering. Men jag hoppas faktiskt att Verala vinner. Det vore mindre uppenbart och dessutom tycker jag att filmen skulle förtjäna det. Den nominering vi saknar här är förstås Adam Lundgren från "Känn ingen sorg" som nog många hade räknat med att återfinna i den här kategorin...

BÄSTA REGI: Anna Odell - "Återträffen, Måns Mårlind och Björn Stein - "Känn ingen sorg", Per Fly - "Monica Z"
Eftersom "Känn ingen sorg" är en sån regidriven film vore det konstigt om inte Mårlind/Stein fick det här priset. Svensk film har inte haft sådana bildstormare sedan Alf Sjöberg blev påkörd. Personligen tror jag ju fortfarande att de har det stora mästerverket kvar inom sig men jag unnar dem verkligen den här baggen. Per Fly är också en fin regissör men ärligt talat hittar jag inte riktigt den personliga touchen i "Monica Z". "Återträffen" lär förstås ha dess mer av den varan.

BÄSTA FILM: "Känn ingen sorg", "Monica Z", "Återträffen"
Nu har jag ju inte givit "Återträffen" en enda bagge hittills men jag skulle som sagt inte bli förvånad alls om den springer i väg med det stora priset. Och gärna för mig. Såväl "Känn ingen sorg" som "Monica Z" hade jag stora problem med och ingen av dem håller helt för min del som årets bästa svenska film. Jag hade mycket hellre sett "Vi är bäst!", "Hotell" eller "Snabba Cash III" i den ordningen på den platsen. Men eftersom ingen av dem är nominerade ger jag "Återträffen" min röst, osedd. Så kan det gå.

***

En sak till. Eftersom jag särskilt påpekade att jag tyckte filmmusiken till "Hundraåringen..." passade filmen så dåligt var det med stor förvåning jag såg att den var nominerad för bästa musik. Nej, nej. Gör om och gör rätt juryn. Åter igen: "Vi är bäst!" Hata sport. Reagan och Bresjnev: Fuck Off! Kom igen!