Twin Peaks säsong tre?

Det finns nog få kulturella artefakter som har haft en så djup påverkan på mig som tv-serien Twin Peaks. Jag var någonstans runt 11-12 år gammal när den visades i tv första gången runt år 1990. Jag vet inte om jag idag hade låtit en unge i den åldern se serien men vad jag minns såg nästan alla i min klass programmet, åtminstone till en början. Twin Peaks är en vacker och underbar upplevelse men samtidigt också djupt upprörande.

Det är inte bara det att den bitvis är våldsam och oförtäckt erotisk på ett sätt som är ganska ovanligt för amerikansk television, eller att våldet och erotiken förbinds på ett sätt som det tog många år av mognad att verkligen förstå, inte bara det att den lånar grepp från skräckgenren och genomför dem på ett ett väldigt lyckat sätt. Någonstans i hjärtat av den invecklade berättelsen finns historien om en dotter som systematiskt utsätts för sexuella övergrepp av sin far. Idag är sådant hela tiden närvarande i TV-landskapet. Hur många avsnitt av dussindeckare som CSI, Criminal Minds eller Law and Order har inte behandlat detta? Men då har jag en känsla av att det var ganska nytt och dessutom: Ingen annan tv-serie, inget annat konstverk kanske, har verkligen tagit ämnet på så stort allvar som Twin Peaks, ingen har så modigt stirrat den absoluta fasan av vad det måste innebära att uppleva något sådant rakt i vitögat.

Twin Peaks är och förblir en kulturell milstolpe. Samma år hade även en annan serie premiär på amerikansk tv. Jag tänker på The Simpsons. Tillsammans har de två programmen förändrat amerikanskt tv-berättande. Efter dem har allt verkat möjligt.

Så mycket har hänt sedan 1990. Inte minst HBOs intåg. Serier som Sopranos, Six Feet Under och Carnevale men även True Blood och på sätt och vis även Game of Thrones bär alla med sig något av Twin Peaks DNA. Twin Peaks stod ut på många sätt när den kom. Både vad gäller manus och regi. På manussidan har de serier jag nämnde ovan på flera sätt hämtat in. Sättet som berättandet hanteras i Twin Peaks känns ibland lite daterat idag. Dagens televisionsförfattare tar ännu större risker och framför allt tror jag att man har lärt sig mycket mer om hur man ska lägga upp ett mysterium över lång tid och ändå hålla kvar publikens intresse.

Första säsongen av Twin Peaks var 8 avsnitt. Det var en chansing från ABCs sida, ingen trodde egentligen på projektet men mot alla odds blev det en superhit. Och därmed kom en beställning på en andra säsong med 22 avsnitt. I backspegeln var det förmodligen ett misstag. Tänk om den hade gjorts idag av HBO med runt tio avsnitt per säsong. Hur mycket lättare hade det inte varit att hålla den kvalité som serien hade när den var som bäst då?

På regisidan är Twin Peaks ännu oöverträffad. Det är inte så märkligt. David Lynch är ett sällsamt geni och det finns ingen som kan skapa en sådan atmosfär som honom. TV är och förblir ett författarens medium men med Lynch vid rodret nådde serien en nivå där den tävlar med det bästa i filmhistorien.

Här och var i serien gjordes referenser till att något skulle hända "om tjugofem år". I sin dröm i avsnitt tre befinner sig agent Cooper tjugofem år in i framtiden. "Vi möts igen om tjugofem år" säger Laura Palmers ande till honom när han trätt in i andevärlden i sista avsnittet. De där tjugofem åren har snart gått nu. Fans har länge spekulerat i om seriens skapare, Lynch och Mark Frost, ska göra något för att markera detta. Och i dagarna ryktas det att det förts samtal med tv-bolaget.

Skulle det verkligen vara möjligt att göra en säsong tre av Twin Peaks efter alla dessa år? Eller kanske en film? Jag försöker låta bli att hoppas för mycket. Men hoppas det måste jag.