I förra veckan drog fru Otterberg med mig för att se "Sune i Grekland". Jag kommer inte att ge den någon ingående recension men tänkte ändå ge en kort kommentar.Jag kan inte säga att jag tyckte illa om den, som de flesta komedier av det har slaget har den sina stunder, inte minst när den låter lite mörker lysa igenom hos de vuxnas relationer. Men för att få ut maximalt av filmen bör man nog ändå känna någon sorts nostalgiskt glöd i relation till de här karaktärerna och det gör nog helt enkelt inte jag.
Intressant att filmen regisserats av Hannes Holm. Han fortsätter att blanda bra personlig film med mer tråkig nu-gör-jag det-här-på-rutin. Lite synd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar