Daredevil - Säsong ett

Jag vet ju med mig att jag har sett "Daredevil" från 2003, det vill säga långfilmen med Ben Affleck i huvudrollen. Ja, jag vet absolut att jag har sett den. Det råder inget tvivel om den saken. Men jag kan inte för allt i världen påminna mig om en enda minut från den. Så jag kan bara anta att de som håller den som en av de sämsta av de senaste decenniernas superhjältefilmer har rätt. Minnesvärd är den i alla fall inte. Det är väl den främsta anledningen till att den nya TV-serie som Marvel släppt i samarbete med Netflix från första stund bemötts med nyfiken förväntan. Denna förväntan infriades.

För nytillkomna kan jag berätta av Daredevil är en superhjälte som jag minns från min serieslukarålders dagar främst för att han ibland dök upp som gästfigur i Spindelmannens äventyr. Figuren skapades på 60-talet av Marvels andlige fader Stan Lee och tecknaren Bill Everett. Hans hemliga identited är Matt Murdock, en advokat med arbetarbakgrund. Det speciella med Murdock är att han är blind. Genom en olycka i barndomen då han fick en rad ospecificerade kemikalier över sig förlorade unge Matt sin syn men fick i gengäld sina övriga sinnen förstärkta. Han har till och med någon form av inbyggd sonar som hjälper honom att navigera i världen, vilket ju är praktiskt när en är en maskerad brottsbekämpare med nedsatt syn.

Seriefigurens första framträdande.

Daredevils stora framgångar på den amerikanska seriemarknaden kom i slutet på 70-talet och början av 80-talet då Frank Miller (just det, "Sin City"-skaparen) tog över figuren. Fram till dess hade den blinde hjälten varit en ganska humoristisk och lätthjärtad figur. Miller tog honom rakt in i mörkrets hjärta. Inspirerad av brutala, smutsiga urbana kriminalberättelser av typen "Deathwish" (1974) och "The Franch Connection" (1971) blev serien mycket mer våldsam och Murdoch själv mer av en antihjälte. På det viset blev Daredevil också en prototyp för den moderne, mörkare, dystrare superhjälten. Miller tog det han utvecklat med figuren och förde det vidare till sin omstöpning av Batman i den klassiska serieromanen "The Dark Knight Returns", den version av Läderlappen som i princip alla filmversioner av figuren (inklusive den kommande "Batman vs. Superman") sedan dess försökt emulera.

Det mörkret är en central del av TV-serien. Det är bitvis en riktigt brutal historia som balanserar mellan socialrealism och förhöjd noirestetik. Våldet är verkligen våldsamt. Här krossas ben, här slits kött öppna, här är grafiska hugg och skärsår, här slås ett huvud gång på gång med en bildörr tills att det spricker i tusen bitar som vore det en övermogen vattenmelon.  Det är betydligt mer påtagligt och obehagligt än vad vi är vana vid från Marvels cinematografiska universum med Avengers och kompani. (TV-serien utspelar sig i samma fiktiva värld som de filmerna.)Murdoch/Daredevil, spelad av den brittiske aktören Charlie Cox, är genom hela serien en plågad hjälte på mer än ett plan. Han har sina psykiska sår, trauman från uppväxten som driver honom till hämnarens bana, men han är också rent fysiskt en slagpåse. Det är som om hans superkraft, nästan än mer än de övermänskliga sinnena, är att kunna ta riktigt ordentligt med stryk. Cox är karismatisk i rollen men samtidigt en gåta. Varken hans vänner eller vi som publik vet riktigt var vi har honom. Han bär på en vrede som inte är att leka med.

Daredevil har alltid varit en gatans superhjälte, fast förankrad i en distinkt urban miljö. Han verkar i Hell's Kitchen, ett område på västra sidan av Manhattan som länge varit synonymt med slum och förfall. Här är gamla traditionella arbetarkvarter som sedan 1900-talets mitt befolkats av olika grupper av etniska minoritetet, inte minst latinos. Jag utgår ifrån att det är här som "West Side Story" utspelar sig. Inte minst på 60- och 70-talen var de sociala problemen, drogerna, våldet, rådslan och uppgivenheten legio. Idag är de här kvarteren nästan helt gentrifierade, som så många av stadens liknande kvarter. Det blir i mångt och mycket just den gentrifieringen som utgör den dramatiska konflikten i TV-serien, där Daredevil ställer sig på de boendes sida i kampen mot de kapitalistiska krafter som tillsammans med kriminella element vill riva stadsdelen och bygga upp den från grunden.

Daredevils främsta antagonist sedan 70-talet har varit Wilson Fisk, även kallad "Kingpin", en affärsman och ledare för stadens organiserade brottslighet. Jag minns honom som en av de mer skrämmande skurkarna från min ungdoms serieläsning, mycket därför att Fisk till skillnad från figurer som Gröna Trollet eller Doktor Doom faktiskt föreföll som en verklig ondska som faktiskt kunde existera. Hans superkraft är pengar och inflytande. Mot dem väger superhjältarnas nävar ofta ganska lätt. I TV-serien spelas han briljant av Vincent D'Onofrio, en av mina favoriter bland karaktärsskådisar. Serien handlar faktiskt i princip lika mycket om honom som om Murdoch. Och på klassiskt manér speglar de båda karaktärernas ursprung och livsöden varandra. Båda är produkter av våldsamma barndomar i slummen, båda drivs de av en revanschlusta och är fast bestämda att "rädda" Hells Kitchen, även om de förstås har väldigt olika uppfattningar om vad det faktiskt innebär. De har vreden och nävarna gemensamt men också det faktum att de omges av lojala vänner som faktiskt älskar och stöttar dem. För att vara en psykopat med många liv på sitt samvete blir Fisk i D'Onofrios tolkning oväntat sympatisk.

Wilson Fisk - Vincent D'Onofrio.

"Daredevil" är för övrigt full av strålande birollsinsatser. Deborah Ann Woll, Elden Hensen och Vondie Curtis-Hall för att bara nämna några. Extra mycket står annars Rosario Dawson ut i rollen som en läkare som Murdoch rekryterar för att lappa ihop honom med jämna mellanrum, tillsammans med Ayelet Zurer som Fisks fästmö Vanessa.

Våldet i serien är som sagt intensivt och filmat på ett sätt som får det att kännas ovanligt realistiskt för genren. Men i första hand är serien ett drama fokuserat på sina huvudpersoner och deras relationer till varandra. Tempot är bitvis oväntat eftertänksamt och många scener är långa dialoger. Sammantaget är "Daredevil" därför en oväntad byggsten i det ständigt växande torn som är Marvels imperium. Oväntad men inte oangenäm. Inte oangenäm alls.