Argo

Vinnaren av årets bästa film från 2012 på Oscarsgalan blev Ben Afflecks "Argo". Filmen är en thriller, baserad på verkliga händelser i samband med den iranska revolutionen och gisslantagandet av personalen på den amerikanska ambassaden i Teheran som följde. I samband med revolutionen flydde Shahen till USA där han beviljades politisk asyl. (Det var en gång USA som störtat en demokratiskt vald regering till förmån för Shahen. Som vanligt handlade det ytterst om olja.) En uppretad folkmassa stormade USAs ambassad och personalen togs till fånga. Det framfördes krav att Shahen skulle återföras till Iran i utbyte mot att gisslan skulle släppas. Detta kunde amerikanerna inte gå med på. Hela affären blev mycket utdragen och det anses ha varit en bidragande orsak till att Jimmy Carter förlorade valet 1984 till Ronald Reagan. (Gisslan släpptes också kort tid efter det att Reagan svurit presidenteden.)

Sex tjänstemän på ambassaden hade dock lyckats undkomma i samband med stormningen och de höll sig gömda hemma hos den kanadensiske ambassadören i Teheran. "Argo" skildrar hur CIA lyckades smuggla ut dessa sex personer ur landet genom att låtsas vara ett kanadensiskt filmteam i landet för att leta inspelningsplatser till en fejkad science-fiction film. När man hör det beskrivet så är det inte svårt att förstå varför man valt att göra en film baserad på historien.

Ben Affleck regisserar här sin tredje film och spelar själv en av huvudrollerna som CIA-männen Tony Mendez som kläcker planen och själv åker till Iran för att sätta den i verket. Jag skulle vilja påstå att regissören Affleck klart överglänser skådespelaren. Rollfiguren i sig är ganska mycket av ett blankt papper, vilket är rimligt i sig. Filmens känslomässiga fokus ligger trots allt på de gömda ambassadarbetarna. Affleck tillför heller inte så mycket till karaktären. På regisidan visar han sig dock vara mycket skicklig, dels när det gäller att skapa spänning ocg laddade thrillerögonblick, dels i att balansera de mer humoristiska scenerna i Hollywood med filmens i grunden allvarliga ton. "Argo" är absolut en väldigt skickligt sammansatt film.

Men det finns invändningar. Visserligen försöker man med expostion i filmens inledning sätta in händelserna i ett större politiskt sammanhang. Här redovisas verkligen att USA själva hade bäddat för den situation som uppstod. Så långt allt väl. Men det väl kommer till kritan gör Affleck det ändå lätt för sig med alla dessa skrikande, arga och mörkögda i stora folkmassor för att skapa obehag och rädsla. I just de här scenerna tas också de undertexter bort som finns i andra scener där persiska talas: Massan blir obegriplig, anonym, skräckinjagande. Det är långt från oproblematiskt. Mot slutet lyckas man heller inte styra undan från det sockersöta och sentimentala. När allt kommer till kritan vill "Argo" ändå vara en feel-good-film. Tänk, vad vi amerikaner kan ändå, säger filmen medan den klappar sig själv på axeln.

Det är inte så förvånande i slutändan att "Argo" vann priset som bästa film. Att en hyllning inte bara till Amerika utan även till Hollywood skulle gå hem var ingen vild gissning. Och hantverket kan man inte invända mot.