Förutom att boken sålde så bra att Baum prompt fick sätta sig och börja skriva uppföljare efter uppföljare (han skrev totalt tretton böcker till och efter hans död tog andra författare över), dessutom gjordes framgångsrika teaterbearbetningar (bl.a. en mycket storslagen Broadwayversion 1902) samt flera stumfilmsversioner. Men när de flesta tänker på Oz idag är det filmen från 1939 med Judy Garland som först dyker upp. Den har på något sätt kommit att ersätta allt som kom före. I popkulturellt hänseende har den blivit originalet, trots att berättelsen redan var något av en klassiker när filmen gjordes och den till och med inleds med en text där filmskaparna nästan ber om ursäkt för att man kommer med ytterligare en remake.
Det finns något i 1939 års version (formellt regisserad av Victor Flemming, i själva verket var ett flertal olika regissörer inkopplade under olika steg av inspelningen), dess bildspråk, dess sång- och dansnummer har gjort den efterbildad, refererad och lekt med på sätt som gör att det är en film som en kan få för sig att en redan sett, även om en inte gjort det. (Men om ni inte har sett den - gör det. Gör det nu föresten så kan ni läsa vidare sedan.)
Garlandfilmen är också den främsta referenspunkten för Sam Reimis nya "Oz - The Great and Powerful", en prequel om hur Trollkarlen kom till Oz och blev dess kung. Detta trots att Disney inte äger rättigheterna till den film som refereras, vilket tydligen lett till en del juridiskt tassande kring den heta gröten. (Exempelvis kunde tydligen inte den elaka häxan ha exakt samma gröna nyans på huden. Kan ni tänka er!)
Om handlingen är det inte så mycket att säga. James Franco spelar trollkarlen Oscar "Oz" Diggs som drömmer om att bli en stor man. Han är en showman, en bluffmakare och lite av en skitstövel. Hans luftballong fångas av en tornado och vips är han i landet som är hans namne. Här möter han tre häxor (i tur och ordning Mila Kunis, Rachel Weiss och Michelle Williams). Vem är den rätta, den goda, den sanne arvtagaren? En liten ledtråd: Det är inte någon av brunetterna. Tillsammans med Glinda, den goda häxan måste Oscar befria Oz och på resans gång upptäcka att han faktiskt har ett hjärta av guld.
I filmens trailer påpekas att filmen kommer från "producenterna av 'Alice i underlandet'" (Burtons version från några år tillbaka). Jämförelsen är intressant, även om "Oz" långt ifrån är lika hemsk som den filmen. I båda fallen har man utgått från berättelser som har sin grund i surrealism och och nonsensberättande, en slags välkommen-till-upp-och-ner-vända-världen och försökt göra en slags tolkienska fantasyepos av dem. Det vill sig inte riktigt. Oz är inte den typ av fantasyvärld som Tolkien ville skapa, en värld med en inre logik och konsekvens. Det är en skrattspegel, en projektionsyta för satir och naivism.
Därför blir filmen också lite skev. Jag vet ärligt talat inte vem som är den tänkta målgruppen här. Vissa bitar är väldigt barnsliga, andra när Raimi är på det gamla humöret hämtar inslag från skräckgenren. Detta tillsammans med en visuell trohet till filmen från 1939 gör att det varken blir hackat eller malet.
Franco har väl aldrig hört till mina favoritskådespelare och han imponerar inte heller i den här rollen. Varken som humoristisk skurk i början av filmen eller som hjälte och ledare i dess slut. Han blir mest en tom figur. Filmens specialeffekter är dessutom mycket ojämna. Vissa scener ser plågsamt mycket ut som skådespelare framför en målad bakgrund. I andra scener, som de med den lilla porslinsflickan, fungerar det mycket bättre.
Om jag skulle rekommendera en prequel till "Trollkarlen från Oz" skulle jag istället välja Broadwaymusikalen "Wicked" från 2003. Där ligger fokus på den elaka häxans bakgrundshistoria, helt annan är i den denna film, och man har där verkligen tagit fasta på de satiriska elementen i oroginalet och anpassat dem till vår egen tid. "Wicked" har också planerats att överföras till vita duken. Dessutom finns det ju som sagt massa uppföljare i bokform för den som är så hågad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar