"Familjen Bélier" är en godmodig fransk komedi av det där myspysiga och lagom skruvade slaget som svensk biodistribution tycker om att köpa in. Det där låter kanske som ett lite cyniskt anslag men det betyder inte att jag inte tyckte om filmen. Tvärt om. Det finns inte mycket negativt alls att säga om den. Den är möjligen inte den mest spännande filmade berättelse eller visuellt slående film som någonsin producerats men det spelar inte någon roll. Det är en film som sätter skådespelarna i centrum och som gör det med den äran.
Huvudpersonen Paula (Louane Emera) är en tjej som går på gymnasiet i en liten by på landet. Hennes föräldrar, bonden Rodolphe (Francois Damiens), hans fru Gigi (Karin Viard) och lillebror Quentin (Luca Gelberg) är alla döva. Paula är alltså den enda hörande i familjen och får därför dra ett stort lass med ansvar på gården. Hon är den som måste ringa och prata med leverantörer, hon måste vara med och sälja ost på marknaden och hon måste till och med följa med och tolka när föräldrarna går till doktorn och pratar om detaljer i sitt mycket aktiva sexliv. (Det är en fransk komedi, naturligtvis har föräldrarna mycket sex.)
Detta status quo utmanas när Paula väljer körsång som tillval i skolan, mest för att den söte killen Gabriel (Ilian Bergala) går i den klassen. Till sin stora förvåning upptäcker Paula att hon är väldigt begåvad som sångerska och hennes annars så bittre lärare (Eric Elmosnino) ser chansen att få henne uttagen till en radiokör, en chans som skulle låta Paula gå i en musikklass i Paris. Paula lockas av tanken men kommer hon att kunna bryta upp från sina föräldrar och gården? Och skulle de klara sig utan Paula? I samma veva som allt detta sker bestämmer sig pappa Rodolphe för att kandidera till posten som borgmästare. Skojigheter utbryter förstås.
Emera är väldigt bra i rollen som Paula. Det är ett väldigt lyhört och trovärdigt porträtt. Ett skönt alternativ till alla stereotypa amerikanska tonårsskildringar. Hennes Paula både ser ut och för sig med en tydlig tonträff. Visst, hon tycker hennes föräldrar är pinsamma ibland och hon söker sin egen identitet. Men hon bär också på en stor inre styrka och verklig själ. Hennes sångröst är också verkligen hennes egen, inte bara tekniskt skicklig utan även full med äkta känslor. Emeras scener med Bergala har en intensiv laddning. Vid sidan om Emera spelar naturligtvis både Viard och Damiens ut till max i sina roller som mor och far. Det är bred, ibland snudd på farsartad komik. Jag är också väldigt förtjust i Elmosninos musiklärare. Hans bistra drapor till sina elever står ibland inte långt efter Simmons i "Whiplash" men de blir ändå aldrig lika grymma, förmodligen för att de så tydligt springer ur hans egen desperation och livsångest. Så måste jag också nämna Roxane Duran som spelar Paulas knasiga bästa kompis Mathilde. Hon har en tajming som är fantastisk.
 |
| Paula (Louane Emera) hittar sin röst. |
Det finns mycket i "Familjen Bélier" som går att känna igen. Att växa upp och släppa taget som barndomen och föräldrarna är en erfarenhet vi alla delar, oavsett om föräldrarna är funktionshindrade eller inte. Musiken lyfter det hela ännu ett steg. Sångerna i filmen, hämtade från den franske artisten Michel Sardous låtskatt, är väldigt typiska franska chansons, vemodiga, vackra, med poetiska texter. Det är inte utan att jag blir lite tårögd ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar