Jag kunde inte undvika att notera i eftertexterna att man särskilt noterar att filmen producerats UTAN förhandsstöd från filminstitutet. Jag anar någon slags bitter bakgrundshistoria här. Filmen ligger dock bra till på biotoppen och inte minst verkar den locka en något äldre publik som kanske inte så ofta går på bio. (Medelåldern i salongen som jag och fru Otterberg besökte var långt högre än vanligtvis.)
Brasse Brännström, Kjell Bergkvist och Göran Ragnerstam spelar tre gamla vänner och arbetskamrater som kanske tagit varandras vänskap lite för givet de senaste åren. Brasses karaktär Bosse har precis gott i pension efter att ha arbetat som bildlärare samtidigt som hans hustru lämnar honom för en annan man. Bosse, som i sin ungdom drömde om att bli konstnär, har uppenbarligen stagnerat och blivit något av en tråkmåns. Kjell Bergkvists Lennart är skolans studierektor och notoriskt otrogen. (Ja, ordet "konferensknullare" dyker faktiskt upp mer än en gång i filmen.) I filmens inledning blir han diagnosticerad med prostatacancer. Ragnerstams Anders är sjukpensionerad fysiklärare som drömmer om att bli programledare och sälja in ett lekprogram till TV. Vännerna vinner en mindre summa på trav och beslutar sig för att spendera pengarna på en Finlandskryssning. Väl ombord på båten möter Bosse en gammal flickvän, Anna, spelad av Ewa Fröling.
Det här är alltså en film om åldrande och om att acceptera den man blivit men också om att det aldrig är försent att gå vidare. Jag måste erkänna att jag är svag för den sortens vemod. Arehn balanserar också skickligt mellan det mer öppet komiska och det smärtsamma vilket gör filmen stabil. Det är kanske inte stor eller unik filmkonst men den är ändå givande. Min främst invändning är mot filmmusiken, som visserligen är fin men i princip bara är samma låt som upprepas gång på gång filmen igenom.
Brasse Brännström är vi annars inte särskilt bortskämda med på film och det är på något sätt gripande i sig att bara se honom med sitt åldrade ansikte. Det är kanske en fånig observation men det sammanfattar ändå vad jag mest av allt tar med mig från filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar