Stenålder eller inte, i centrum står klassiska amerikanska kärnfamiljsideal. Familjen som handlingen kretsar kring bor i en grotta och lämnar den så sällan de kan. Allt nytt är farligt i deras värld och något att undvika. Pappan håller samman sin familj men den äldsta dottern drömmer om något mer, så där som hjältinnor i animerad film gör. Vi har sett det här förut. Oanade omständigheter tvingar familjen ut på jakt efter ett nytt hem och allt förändras. Familjens sammanhållning hotas men övervinner i slutändan allt.
Det bästa i den här filmen är miljöerna. Världen som presenteras för oss är rik och färgsprakande och full av fantasifulla djur som saknar motsvarighet i sinnevärlden. På den nivån finns det inte mycket att tillägga. Den största svagheten är de mänskliga karaktärerna. De lyfter liksom aldrig över de arketyper som de baseras på och som jag antydde ovan har vi egentligen ingenting som känns nytt eller oväntat här. Bortsett från det rent visuella är det här animerat historieberättande på autopilot.
Och samma invändning som jag förde fram när jag skrev om "Röjar-Ralf" gäller även här. Det är liksom för enkelt för filmskaparna att kläcka ur sig hisnande actionsekvenser på överväxel och eftersom inget hindrar dem är det vad de här filmerna blir fulla av. Det är synd. Det finns en hel del charm under allt tjut och blänk. Det hade varit trevligt att få se det ta större plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar