Don't Breathe

Sommarsäsongen på bio var väl inte någon höjdare i år. Ingen stor kioskvältare med riktigt lyft i. Så brukar vi i och för sig sammanfatta nästan varje biosommar men jag misstänker att filmer som "Suicide Squad" eller "Batman v Superman" var extra sura rönnbär den här gången. Nog för att få allt att smaka extra illa. Det måste vara förklaringen till att en film som "Don't Breathe", en småskalig thriller/skräckis fick ett så pass välvilligt mottagande som den fick, hyllad som något av en frisk fläkt. För det förtjänar den inte riktigt i min mening. Jag tyckte inte om den.

Det börjar bra. Upplägget är inte så dumt. Vad sägs om en film där det är meningen att vi ska sympatisera med tre inbrottstjuvar som ämnar att råna en blind gammal man på alla hans pengar? Möt Rocky (Jane Levy), Alex (Dylan Minnette) och Money (Daniel Zovato). De är inrottstjuvar som sagt. Bosatta i Detroit. Det Detroit som så slitits i tu av ekonomisk kollaps att stora delar av staden ser ut som om zombieapokalypsen dragit fram. Spöklika övergivna bostadsområden med tomma hus som sakta förfaller. Alex pappa arbetar åt en säkerhetsfirma och på det viset kan han "låna" nycklar till mer välbärgade hus. Så tar sig den lilla ligan in, rövar vad de kommer åt och sånt de kan behöva. Kanske slår sönder nåt eller pissar på heltäckningsmattan bara för att. Sen snabbt ut igen. Allt medan de som bor i huset är bortresta. Det flyter på för de unga brottslingarna. Men mycket vill ha mer och Rocky behöver pengar för att kunna ge sig av långt bort med en ung flicka som antingen är hennes dotter eller hennes syster. (Den här delen av filmen är väldigt tajt och ekonomisk med information.) Money får ett tips av gruppens hälare om en möjlig stöt som skulle kunna generera mängder av stålar. En äldre ensam och som sagt blind man sitter på en förmögenhet - ett skadestånd som han fått av en rik familj efter att en av dess medlemmar kört ihjäl hans dotter i en bilolycka. Det bytet blir för lockande för att inte gripa efter.

Men efter en lovande början spårar det snabbt ur, Stephen Lang är fascinerande i sin grymtande och djuriska gestaltning av den blinde mannen men filmen som sådan tappar alla grepp om verkligheten och blir en ganska ordinär slasher. Den blinde mannen, en före detta kommandosoldat så klart, kan förstås vart enda utrymme i sitt hus som baksidan av sin egen hand. Men inte nog med det - han tål hur mycket våld som helt. Varje gång vi tror att han är nere för räkning reser han sig igen som en annan Michael Meyers och ger sig på våra "hjältar" igen. Och han är snabb. Knockar de honom i källaren och springer upp för att låsa upp ytterdörren, nog står han där med en pistol i högsta hugg. Och det händer inte bara en utan flera gånger.

Alvarez gör sitt bästa för att variera sin premiss men det håller bara inte för en hel film. Och inte heller blir filmen särskilt visuellt intressant. Bitvis är det riktigt klumpigt. Dessutom utspelas stora delar i mörker och regissören lyckas inte hitta ett sätt att fånga det på som jag kan ställa mig bakom. En och annan liten twist i handlingen ja, men inget som känns särskilt speciellt. Ju längre filmen pågår dess mer påminner den mig om de senare delarna av "Saw", det blir bara mer och mer långsökt.

Se upp, blindstyre.

Det är synd att en film som börjar med ett relativt fräscht grepp snabbt blir tämligen konventionell. Det är också lite av ett slöseri med en miljö som är genuint fascinerande. Det görs antydningar till teman om ekonomisk skräck, om vi skulle kalla det så, Filmen tycks utlova att grunda sig i verkliga sociologiska perspektiv men blir i slutändan bara samma gamla moralitet som vi redan sett många gånger förr.