Det populärkulturella fenomen som är "Star Wars" hänger i vågskålen just nu. En samlad fandom håller förväntansfullt andan inför de nya filmer som ska komma om några år. Spänningen i luften går nästan att ta på. Den har inte känt så intensiv sen... ja, sedan George Lucas berättade att han tänkte göra episod ett, två och tre för femton år sedan. Oj, oj, vad till oss vi blev då. Och resultatet? Idag tycks det nästan råda någon slags konsensus om att prequelfilmerna är hemskt dåliga och att Lucas helt förlorat känslan för sitt eget verk. På Youtube kan en inhämta långa detaljerade videoessäer som i detalj går igenom allt som upphovsmakarna finner föraktfullt med de nya filmerna. Se exempelvis här. Eller här.
Personligen har jag alltid funnit den här kritiken lite orättvis. Inte därför att jag inte tycker att episod 1-3 inte har sina brister. De har många. Flera av dem är dock inte direkt nya. Lucas har alltid lämnat mycket att önska som historieberättare. Någon personinstruktör har han aldrig varit. Humorn har alltid varit i töntigaste laget. Den som söker spirituell dialog bör leta annorstädes. Men det är som att åtminstone vissa fans är villiga att överse med barnsligheter och ologiska luckor i de gamla filmerna medan man direkt är där på de nya och pillar i såren.
Det har fött ett motstånd som kanske även fått en och annan att välja bort "The Clone Wars" - den animerade tv-serie som drog igång 2008. Jag vet att jag gjorde det från början. Men som tur väl var slumpade det sig att jag upptäckte den ändå och jag måste säga att jag funnit den väldigt sevärd. Allt som oftast rent av bättre än filmerna den hämtar sin inspiration från. Här finns ofta en bitsk humor mellan karaktärerna som nog var det jag saknade allra mest från den nya filmerna. Till en början hade jag lite svårt för karaktärsanimationen som är gjord på ett lite apart sätt. Lucas och Dave Filoni, seriens huvudregissör, har berättat att inspiration hämtats från den brittiska dockserien "Thunderbirds" från 60-talet och det syns. Med tiden har jag dock kommit att vänja mig och dessutom har animationsarbetet utvecklats väldigt under de säsonger som gått. "The Clone Wars" är en serie som bara blivit suggesivt bättre och bättre och denna den femte säsongen är inget undantag.
Serien skildrar som titeln antyder själva klonkrigen och utspelar sig alltså mellan episod 2 och 3. Varje avsnitt är runt tjugo minuter men är ofta en del av miniark så att en enskild historia många gånger spänner över två till fyra episoder. Dessa berättelser förhåller sig inte nödvändigtvis strikt kronologiskt till varandra men allt eftersom serien har fortgått har den inre sammanhållningen blivit starkare och känslan av antologi mindre tydlig. Dock är det fortfarande så att författarna kan skifta mellan huvudpersoner ganska fritt. Det är inte nödvändigtvis alltid Obi-Wan och Anakin som står i centrum. Det kan lika gärna vara en grupp med klonkrigare, några padawanstudenter eller R2D2 och C3PO. På det viset är den bild av Star Wars-universat som serien gestaltar hela tiden i rörelse och under utveckling.
En återkommande huvudperson är den unga jedin Asoka Tano som i början av serien blir Anakins padawan (alltså lärling). Hon är en stark och väl avrundad karaktär som i någon mån väger upp det faktum att kvinnliga hjältar inte traditionellt varit allt för vanliga i den här franschisen. Av alla de berättelser som ryms i femte säsongen är den avslutande där Tano står i centrum den tyngsta och viktigaste. En thrillerhandling med tydliga lån från Hitchcock till för något nytt samtidigt som vi tydligt får se tecken på hur den galaktiska republiken långsamt är på väg att förvandlas till det onda imperiet mitt framför ögonen på dess innevånare som inte förmår se faran. Slutet, som naturligtvis inte ska avslöjas här, ger rysningar och pekar fram mot en förhoppningsvis lika stark sjätte säsong.
Om Abrams och hans gäng kan fånga något av energin i den här serien i sina nya filmer så finns nog all anledning att tro att "Star Wars" faktiskt har en framtid. Vi ska väl hoppas att det blir så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar