Herr Peabody & Sherman

Herr Peabody och Sherman är två tecknade figurer som figurerade i den kultförklarade amerikanska TV-serien "The Rocky and Bullwinkle Show" som aldrig egentligen visats i Sverige. Herr Peabody är en hund som också är ett geni, en vetenskapsman, industrimagnat och atlet. Han har adopterat en ung pojke vid namn Sherman och som ett led i pojkens utbildning har Peabody uppfunnit en tidsmaskin. Tillsammans far de så runt på lagom lärorika resor genom historien, eller verkar i alla fall ha gjort så i den gamla TV-versionen.

DreamWorks har tydligen haft den här filmen under utvecklande i snart tio år. Nu har den slutligen kommit till biograferna i regi av Rob Minkoff som var en av tre vid rodret för Disneys "Lejonkungen" en gång i tiden och som sedan hoppat mellan animaton och live action. Bland annat regisserade han den ganska bisarra amerikanska wu-xia.leken "The Forbidden Kingdom" (2008) med Jackie Chan och Jet Li. (Som bland annat innehöll den något oväntade scenen där en skrattande Li kissar Chan i ansiktet. Bara en sådan sak.) "Lejonkungen" är och förblir en av de klarast lysande stjärnorna på den animerade himlen. Någon sådan polstjärna är knappast "Herr Peabody och Sherman".

Den är visserligen lite rolig på sina ställen och några av de mer känslosamma scenerna mellan hund och son, en relation som naturligtvis inte är helt okomplicerad har en bra tonträff. Överlag lider dock filmen av samma skrik-och-skrän-sjuka som jag ofta beklagat mig över förr. Det här är en film som i första hand riktar sig till barn men någon direkt ambition att lära dem något om historia tror jag knappast filmmakarna har. Vet en ingenting alls om franska revolutionen eller de antika Egypten går de flesta av skämten rakt över huvudet. Men Peabody, Sherman och hans klasskompis Penny som mot bättre vetande fått följa med blir ju jagade hit och dit, där är pruttskämt och swisch-swosch-swasch så även de med dålig koncentrationsförmåga får sitt. Mot slutet spårar det hela ut i tidsparadoxen och hål i rum-tiden som en tidsreseactionkomedi ju gärna gör.

Ändå finns det en charm i botten som gör att filmen ändå håller samman och det ligger i far-son-relationen mellan Herr Peabody och Sherman. Det är inte någon stor dramatik men det gör sitt jobb.

En extra eloge vill jag också utfärda till den svenska dubbningen. Det är inte ofta jag har anledning att göra det. Jag tycker att svenska röstversioner av animerad film oftast är kompetent och tekniskt skicklig men allt mer kommit att sakna riktig personlighet. Oftast är det samma röster som hörs om och om igen. Till den här filmen har dock Kristian Luuk fått göra rollen som Herr Peabody och det fungerar långt bättre än väntat. Luuk är ju ingen skådespelare och han låter verkligen hela tiden som sig själv men när den rösten kommer från en förnumstig tecknad hund uppstår någon slags märklig alkemi som lyfter det hela och gör replikerna betydligt roligare än vad jag misstänker att de är på pappret. Bra initiativ!