Star Wars: The Clone Wars - Säsong sex
Min recension av "The Clone Wars" femte säsong var överlag positiv och slutade med ett mått av förtröstan inför fortsättningen. Jag måste tyvärr meddela att den sjätte säsongen kändes som något av en besvikelse i jämförelse. Den är uppenbarligen också lite av en eftertanke. Egentligen skulle serien ha avslutats efter den femte säsongen och de här nya avsnitten, som släppts direkt till Netflix, är enligt huvudförfattaren Dave Filoni att betrakta mer som en bonus för att knyta ihop några lösa trådar.
Resultatet känns ganska svagt. "The Clone Wars" har alltid varit lite av en ojämn resa genom Star Wars-universat. Det ligger lite i sakens natur med en antologiserie som den här. Fokus förflyttas kraftigt från story till story. Så när det plötsligt kommer tre episoder med Jar-Jar Binks i huvudrollen kanske inte alla i publiken jublar direkt. Eller när ett antal avsnitts intrig kretsar kring det galaktiska bankväsendets lividitetsproblem. Jag misstänker att den yngre delen av åskådarskaran inte är jättefascinerad av interstellär nationalekonomi. Ändå finns det också berättelser i den här säsongen som borde kunnat generera spänning och som knyter an till de stora bågarna i historien. Vi får bland annat följa en klonsoldats jakt på sanningen om konspirationen bakom hur dessa trupper en gång skapades och vilket syfte de egentligen är menade att tjäna. I ett gäng andra episoder söker Yoda efter hemligheter i Kraften som till och med varit fördolda för honom tidigare.
Problemet är bara att inga av dessa berättelser tänder till ordentligt. Konspirationsintrigen kan aldrig avslöja något vi som tittar redan vet, medan jediorden inte på grund av vad som komma skall kan tillåtas lägga samman de allt mer uppenbara pusselbitarna. Med andra ord framstår de som allt mer korkade. Berättelsen om Yoda och Kraften å sin sida misslyckas helt med att nå de trancendenta nivåer som skulle ha behövts. Det blir bara trivialt, platt och löjligt konkret. Ingen av seriens skapare har uppenbarligen känslan för den sorts surrealism som berättelsen ropar efter och när de försöker knyta an till scenen ur "Rymdimperiet slår tillbaka" (1980) där Luke i en vision på Dagobah konfronterar Darth Vader, bara för att finna att det är han själv bakom masken, då påminner det bara om hur mycket bättre Kraften hanterades i de gamla filmerna.
Min förhoppning hade ju annars varit att de här avsnitten skulle följa upp vad som hände med karaktären Asoka som i slutet av förra säsongen desillusionerad valde att lämna jediorden. Icke så. Hon lyser nästan helt med sin frånvaro i sjätte säsongen. Det är synd för hennes historia har under seriens gång utvecklats till den starkaste och mest intressanta. Möjligen sparar Filoni och kompani henne för framtiden. Jag antar att det kommer visa sig.
Star Wars: Rebels
All den kreativa energi som saknas i de nya avsnitten av "Clone Wars" har uppenbarligen istället hamnat i den helt nya serien "Star Wars: Rebels". Detta är den första nya upplagan av Stjärnornas krig sedan Disney tog över skutan och serien är producerad för bolagets kanal XD, som riktar sig till lite äldre barn och tweens. "Rebels" utspelar sig fem år före händelserna i episod fyra (alltså den första filmen från 1977) och följer en besättning med godhjärtade laglösa i deras kamp för att överleva och samtidigt ställa till med så mycket problem för Imperiet som de bara kan. (Det här verkar vara innan upproret har blivit centralt organiserat.) Till skillnad från "The Clone Wars" är det här en betydligt mer traditionellt strukturerad TV-serie med en stående grupp huvudkaraktärer och avsnitt som följer ett linjärt berättande.
I skrivande stund har tre avsnitt av serien visats och de lovar mycket gott. Stämningen är tätt, humoristisk och har ett ös som är precis vad Stjärnornas krig ska ha. Det är uppenbart att det är originaltrilogin som står för förlagan här. Seriens look har förvisso något av det stiliserade utseende som utmärkte "The Clone Wars" men samtidigt har skaparna också tydligt gått tillbaka till s-f-konstnären Ralph McQuarrys konceptmålningar som George Lucas lät honom göra när han försökte sälja in idén om sitt rymdepos till olika filmbolag. I serien finns en hårdför karaktär vid namn Zeb vars hela art nästan totalt utrotats av Imperiet. Hans utseende är i princip identiskt med McQuarrys tidiga bilder av Chewbacca.
Till gruppen ansluter sig den unge föräldralöse Ezra, en kaxig kille som vuxit upp på gatan och fått lära sig att klara sig på egen hand. (Han är uppenbarligen en kusin till Disneys egen Aladdin.) Ezra upptäcker i första avsnittet att besättningen ledare, en mystisk figur vid namn Kanan Jarrus (i original med röst av Freddie Prinze Jr), har en ljussabel undangömd i sin hytt. Jarrus är i själva verket en jedi, en av de få som lyckats undkomma. Det visar sig också snart att Ezra själv är begåvad med Kraften, att han använt sig av den utan att själv förstå den, och Jarrus tar sig an honom som sin elev. Vi har alltså ett skepp som opererar utanför lagen, en grupp som bekämpar imperiet, en jedi och hans unge elev - jag tror det är uppenbart vad serien siktar efter. Samtidigt är det också intressant som ett stycke kulturell rundgång. När Joss Whedon skapade sin serie "Firefly", som jag skrivit om tidigare, då var uppenbarligen Han Solo och Millenium Falcon med som inspiration. (Det har han själv sagt i intervjuer.) Och att se "Star Wars: Rebels" är utan tvekan att se Stjärnornas krig genom "Firefly".
Ännu är serien i sin linda och det är för tidigt att säga vart den och dess karaktärer kommer att utvecklas. Jag hoppas att den sortens grepp som vi får ta del av i seriens andra avsnitt, där R2D2 och C3PO dyker upp i centrala roller, blir relativt ovanliga. Fanservice och blinkningar till filmerna i all ära men viktigast måste ju ändå vara att "Rebels" får chansen att bygga sin egen identitet. Om den kan göra det tror jag faktiskt att den kan bli en uppskattad del i detta fiktiva universums växande kanon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar