onsdag 8 oktober 2014

Tankar om nya Twin Peaks


När jag sjösatte Allmänstädesbloggen i början av 2013 handlade ett av mina första inlägg (närmare bestämt det tredje) om "Twin Peaks". Det kändes helt naturligt. Jag kan med glädje erkänna att jag är en smula besatt och har varit det ända sedan jag såg serien för första gången. Den gjorde mig till den jag är. Jag skrev någonstans att det nog inte har gått en dag under alla år sedan dess då jag inte tänkt på "Twin Peaks" på ett eller annat sätt. Så jag har mycket att säga om ämnet. I det där gamla blogginlägget fantiserade jag om möjligheten att att det kanske, kanske, skulle kunna komma någon slags fortsättning efter alla dessa år. Det gick rykten på nätet, det viskades och tasslades. Ärligt talat lät det ganska långsökt. Men så igår kom det officiella tillkännagivandet: "Twin Peaks" kommer tillbaka på den amerikanska kanalen Showtime med nio nya avsnitt som ska visas under 2016.

Jag är naturligtvis extatisk. Nu dröjer det förstås minst ett och ett halvt år innan jag får möjligheten att se det men det går ju bra att spekulera lite. Eller rättare sagt, jag kan inte hålla mig. Så vad vet vi? Vad kommer vi att få se? Nå, först av allt, det blir alltså nio entimmarsavsnitt. Mark Frost och David Lynch kommer att skriva alla manus och Lynch kommer att vara ensam regissör. Det låter som goda nyheter. Även om andra författare som Harley Peyton och Robert Engels var med om att forma serien och fast att andra regissörer gjorde fina inhopp går det inte att komma ifrån att Frost och Lynch är de verkliga autörerna. Det säger också något om hur landskapet för seriös TV har förändrats sedan det tidiga nittiotalet och hur mycket bättre dagens klimat passar för något som "Twin Peaks". I ljuset av sådant som "True Detective" och "Fargo" som vi sett bara i år framstår det här som en beprövad modell nu.

Vad kan vi då säga om innehållet? Mark Frost har redan givit några intervjuer och även om han såklart är förtegen med några som helst detaljer har han sagt att den nya serien kommer att utspela sig tjugofem år senare och att "fröna till vart vi färdas har planterats där vi redan varit". Han har också anytt att vi både kommer att få återse gamla karaktärer och göra nya bekantskaper. Allt detta låter högst rimligt. Sista avsnittet av säsong två lämnade en rad cliffhangers och det finns många obesvarade frågor kvar att nysta i. Det faktum att lång tid gått sedan sist kan vara en fördel. Det ger Frost och Lynch en frihet i att välja vilka trådar de vill spinna vidare på. (Robert Engels har i en intervju sagt att det alltid var tänkt att säsong tre, om serien hade fått fortsätta, skulle utspelat sig åtminstone ett år senare.)

Fast det är klart, vilka historier de kan berätta styrs ju också av vilka av de gamla skådespelarna de kan få med på tåget. Med tanke på att Kyle MacLachlan (som spelade Dale Cooper) igår skrev följande på Twitter: "Better fire up that perculator and find my black suit :-) #Twinpeaks" så låter det ju åtminstone som att han är sugen på att medverka. Att David Lynch förra månaden, också på Twitter, skickade ut en efterlysning efter skådisen Everett McGill (som spelade Big Ed) får också en annan kontext. Det finns många av det gamla gardet som jag gärna skulle vilja återse men den jag hoppas allra mest på är tveklöst Sherilyn Fenn dvs. Audrey Horne. Hon var alltid en av mina absoluta favoriter när det begav sig (och förblir så än idag). Fenn var ganska kritisk mot den riktning som serien tog mot slutet och valde att inte vara med när Lynch gjorde långfilmen "Fire Walk With Me" (1992). Förhoppningsvis är hon mer positivt inställd idag.

Vissa karaktärer kommer vi med säkerhet inte få se, eftersom deras skådespelare dessvärre gått bort. Dit hör Jack Nance (som spelade Pete Martell), Lynchs gamla parhäst ända sedan dennes första långfilm "Eraserhead" (1977) - han dog 1996 efter att ha försökt ingripa i ett knivbråk. En annan som inte finns med oss längre är Don S. Davis (som spelade major Briggs). Båda dessa figurer kommer jag sakna mycket.

Det stora abret måste dock vara det faktum att Frank Silva dog 1995, i AIDS tragiskt nog. Silva spelade som bekant Bob, den mordiska ande som är centrum i "Twin Peaks" märkvärdiga mytologi. Berättelsen om hur Silva kom att spela den rollen är en av mina favoritanekdoter. Silva jobbade som råddare under inspelningen av pilotavsnittet, hans uppgift var att ställa i ordning rekvisitan inför filmandet. Den ikoniska looken med det stripiga håret och den slitna jeansjackan, det var så Silva såg ut privat. När Lynch fick se Silva hukandes bakom sängen i det som skulle bli Laura Palmers sovrum bestämde han sig för att filma det. Lynch visste i det ögonblicket inte vad han skulle använda klippet till, men han visste att det var betydelsefullt. David Lynch är en konstnär som verkligen tror på slumpens betydelse.

Frank Silva - RIP


Jag kan inte föreställa mig "Twin Peaks" utan Bob så någon slags lösning måste komma till. En idé som fans runt om på internet spekulerat kring är att låta Ray Wise, som tidigare spelade Leland Palmer, skulle kunna ta över rollen. Det låter rimligt på ett drömlogiskt vis. Jag har fullt förtroende för att Frost och Lynch kommer hitta en bra utväg.

Vad hoppas i övrigt från den nya serien? Personligen ser jag gärna att så mycket som möjligt att de lösa trådarna från "Fire Walk With Me" binds in i det hela. Jag skulle inte alls ha något emot att se såväl Chris Isaac som David Bowie göra comeback i sina respektive roller. "Fire Walk With Me" fick ett mycket svalt mottagande när den kom men det känns som att med tiden har fler och fler kritiker kommit att omvärdera filmen och kommit att uppskatta Lynchs kompromisslösa vision. För mig är den något av en favorit i mannens filmografi. Utöver det hoppas jag att så mycket som möjligt av den nya serien blir inspelad "on location". Piloten och filmen spelades in utanför Seattle i ett par mindre städer som tillsammans fick utgöra det fiktiva Twin Peaks. Själva serien spelades däremot in i Los Angeles, interiörerna är uppbyggda i studio och i utomhusscenerna syns ofta ett väldigt kaliforniskt solljus. (Idag hade serien säkert spelats in i Kanada, många Hollywoodproduktioner förläggs dit eftersom det blir billigare att jobba där.) Det finns en särskild känsla som de verkliga miljöerna tillför som ateljébyggen inte riktigt kan replikera.

Det finns säkert en och annan som gramsar sig inför nyheten och tycker att det vore bäst att låta det gamla vara vad det var. Visst, det kan aldrig bli som förr. Då var "Twin Peaks" ett unikum. Nu finns det en uppsjö av serier som på olika sätt är dess efterföljare. Men jag upprepar ändå det jag redan skrivit - även om TV-dramat på manussidan hämtat ikapp det försprång som "Twin Peaks" hade har ingen ännu nått upp till den djärva och totalt personliga regivisionen. TV brukar med rätta beskrivas som ett författarens medium. Med David Lynch vid rodret blev det också ett regissörens. På den punkten menar jag att "Twin Peaks" fortfarande är enastående. Lita på att jag sitter som på nålar ända fram till 2016.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar