Snabba Cash - Livet Deluxe

När Jens Lapidus klev ut på den svenska litterära scenen med romanen "Snabba Cash" 2006 blev det med rätta sensation. Boken liknade inte något annat i svensk kriminallitteratur. Långt borta var alla trötta poliser med magproblem. Lapidus skildrade gangsterliv och brottslingars vardag från insidan, något vi är vana vid att se på amerikansk film med inte att läsa om på hemmaplan. Och med den auktoritet som författaren bar med sig från sitt värv som brottmålsadvokat fick romanen en känsla av autenticitet som gjorde den än mer intensiv. Den var också språkligt spännande. Romanens berättare jobbar med fritt indirekt tal och växlar genom boken fokalisering mellan de tre huvudkaraktärerna och när så sker förändras också stilen. Den mer målande och traditionella prosan som präglar delarna ur JWs - arbetarklasskillen som poserar som överklassbrat - perspektiv byts mot korthuggna, lakoniska och grammatiskt nysvenska när vi följer rymmaren Jorge eller gangstern Mrado.

Sedan dess har Lapidus gett ut ytterligare två romaner i trilogin som fått samlingsnamnet "Stockholm Noir". Det har också gjorts tre filmer baserade på hans verk och karaktärer. Relationen mellan böcker och film är dock intressant och komplicerad. Den första filmen, Daniél Espinosas "Snabba Cash" (2010) var en impressionistisk tolkning av den första boken. Så långt allt gått och väl. Lapidus "Aldrig fucka upp" från 2008, den andra boken i serien, är en helt fristående roman med andra karaktärer i centrum även om det referaras till händelser som gör det klart att den utspelar sig i samma fiktiva värld som första romanen. Film nr 2, "Snabba Cash II" (2012) i regi av Babak Najafi, är istället en direkt uppföljare på första filmen och diktar fritt vidare kring fortsättningen för karaktärerna. I den tredje boken "Livet Deluxe" från 2011 återvänder Lapidus själv till figurerna i den fösta boken. Och i den tredje filmen som vi ska recensera här, "Snabba Cash - Livet Deluxe" av Jens Jonsson, fortsätter alltså berättelsen från film nr 2, samtidigt som delar av handlingen i bok 3 vävs in. Hänger ni med?

Det låter kanske komplicerat och det är nog passande för "Snabba Cash - Livet Deluxe" är en film med en komplicerad handling. Längs vägen har det samlats på sig en ganska brokig skara karaktärer och berättelsetrådar som alla nu måste få sitt avslut. Jag räknar till ungefär fem huvudhandlingar som alla på olika sätt vävs in i varandra. Jorge (Mathias Varela) planerar ett sista stort rån, samtidigt som han försöker hantera sin kärlekshistoria med Nadja (Madeleine Martin), det rumänska traffickingoffret som han räddade i förra filmen. Den serbiske maffiabossen Radovan (Dejan Cukic) har en komplicerad relation med sin dotter Nathalie (Malin Buska). När han blir utsatt för ett mordförsök och räddas av sin anställde Martin Hägerström (Martin Wallström) låter Radovan denne bli en slags livvakt åt dottern och förbjuden kärlek börjar spira. Så mycket mer förbjuden som Hägerström i själva verket är en undercoverpolis. (Spoiler säger kanske någon - men detta avslöjades redan i trailern.) Dessutom far JW (Joel Kinnaman) runt i Los Angeles och försöker ta reda på vad som hände med hans syster. Var och en av dessa delarna hade räckt till en egen film. Jag avundas inte Maria Karlsson (som varit med och skrivit manus till samtliga filmerna) när hon satte sig ned för att försöka knyta ihop allt till denna del.

Producenterna har varit väldigt klipska i sina val av regissörer till trilogin. Varje film har en stark auteur vid rodret, en regissör som inte direkt arbetat med kriminalgenren tidigare och varje del har sin egen distinkta röst. Jag var visserligen inte helt förtjust i Espinosas film när den kom, trots dess uppenbara kvaliteter vad gällde miljö och skådespeleri. Jag kallade den impressionistisk tidigare och upplevde den delvis som lite väl lyrisk i sitt bildspråk. Jag saknade något av råheten som jag upplevde i Lapidus roman och inte heller hade filmen det bredare sociologiska perspektiv som romanen anlade om narkotikans väg genom klassamhället från betongförorterna in på Stureplan. Jag retade mig också på att så stort fokus låg på kärlekshistorien mellan JW och överklasstjejen Sofie. Nu när jag sett de två följande delarna undrar jag om jag skulle uppleva första filmen annorlunda när jag ser om den. Najafis "Snabba Cash II" var en betydligt tätare och hårdare historia. Handlingen var möjligen en mer konventionell gangsterrökare men effektivt berättad, spännande och med en otrolig nerv. Friheten från litterär förlaga tillät uppföljaren att gå sin egen väg.

Jens Jonssons tredje och avslutande del fortsätter i samma andra som del två. För den som liksom mig främst känner Jonssons för hans märkliga och oroväckande men vackra "Ping-pongkingen" (2008) med dess långsamma tempo och Roy Anderssonska estetik framstod han inte som ett självklart val som regissör men Jonsson anpassar sin stil väl. Hans känsla för bildkompositioner och kameraarbete är osvikligt. Filmen är mycket vacker och smakfull. Färger, ljussättning, rörelser i bilden, allt känns väldigt uttänkt och väl avvägt. Samtidigt hålls tempot högt och varje scen har en laddning av osäkerhet över sig. Vissa sekvenser är rena bravurnummer, exempelvis det stora rånet ungefär halvvägs igenom filmen som Jonsson filmar i en enda obruten tagning som placerar oss som publik direkt i händelsen. Det är väldigt skickligt. Och omskakande.

Hur kan inte heja på Jorge (Matias Varela)?

På skådespelarsidan står Varelas Jorge återigen ut. Allt eftersom filmserien fortgår är det allt mer han som blir hjälten. Jag tror det hänger mycket samman med Varelas rollprestation. Han fångar både det hårda och brutala hos den yrkeskriminelle samtidigt som han får våra hjärtan att brista i de ögonblick då han låter den rädda lilla pojken under fasaden kika fram, då han drabbas av ånger och dåligt samvete. Jorge blir en tragisk figur i sitt sökande efter försoning och han representerar också någonstans den lilla människans kamp mot överhet och omöjliga odds. Vi kan inte annat än att heja på honom. Joel Kinnaman, stjärnan i första filmen, är här knappt en biroll, nästan en eftertanke. Vad jag förstår utspelar sig alla hans scener i L.A. helt enkelt för att det blev enklare att skeppa produktionen dit än att få hem skådespelaren mellan dennes Hollywoodkontrakt. Det gör honom dessvärre lite avhängd trots manusets försök att väva samman allt.

Madeleine Martin och Malin Buska gör starka insatser i sina respektive roller. Särskilt Buska, vars karaktär är en slags kvinnlig version av Michael Corleone, ges utrymme att utvecklas från bortskämd rikemansdotter till iskall mördare. Och det gör hon med den äran. Martins roll är förvisso fast i en slags passiv offerposition, vilket inte är värst spännande men Martin ger Nadja en integritet som är välbehövlig. Det svaga kortet i ensemblen för mig är Martin Wallström. Hans karaktär känns aldrig särskilt trovärdig, vare sig som snut eller som buse. Han ser faktiskt ut som om han skulle ramla omkull och börja gråta om en blåste på honom.

Sammantaget är min reaktion på filmen kluven men ändå överlag positiv. "Snabba Cash - Livet Deluxe" är en mycket underhållande actionthriller och på alla sätt en ytterst välgjord film. Med sin blandning av språk och miljöer känns den nästan inte som en svensk film alls och den står sig väl i en internationell jämförelse. Det är den snyggaste filmen i trilogin. Min främsta reservation, som jag redan varit inne på, är att intrigen är överdrivet invecklad. Det händer allt för mycket och fokus blir splittrat med alla karaktärer vi förväntas följa. Det blir mer än vad en film riktigt orkar bära. Hade man kunnat sovra och förtydliga lite mer hade filmen kunnat bli mycket tajtare, mer som del två som jag håller för den bästa i serien. Denna reservation till trots måste jag ändå säga att jag utan tvekan kan rekommendera filmen och frågan är om den trots allt inte är den bästa svenska film jag sett hittills i år.