Uppsättningen har slutat gå men nu kommer musiken på skiva. Naturligtvis kastar jag mig över den. Nyskriven svensk musikal är vi inte bortskämda med och dess värre är det ytterst sällan som det som görs blir tillgängligt kommersiellt när det inte är Björn och Benny som ligger bakom. Eftersom jag också har forskat kring deras "Kristina från Duvemåla" och med förlov sagt anser mig vara en av Sveriges främsta musikalexperter är det en självklarhet att "Hjälp sökes" ska lyftas fram här på Allmänstädesbloggen.
Jag blir inte besviken. I intervjuer har jag länge hört såväl Andersson som Ulveaus tala om tanken att göra något i mindre skala. Efter all massiv hype kring alla versioner av "Chess", kring "Kristina" och försöken att få ut det verket på den internationella banan, för att inte tala om all "Mamma Mia"-hysteri världen över och på film kan jag verkligen förstå lockelsen att göra något för få skådespelare på en relativt liten teaterscen. Och med "Hjälp sökes" har de verkligen funnit det projektet. Musiken är lika klingande vacker som alltid och tillåts vara naken och spröd på ett sätt som den naturligtvis aldrig kan bli när den arrangeras för stor symfoniorkester. Om Kristina Lugns manus kan jag förstås inte uttala mig men det känns som om hennes vemod och raka, enkla poetiska stil finns representerad i sångerna. Björn Ulveaus sångtexter har ett direkt tilltal som utan stora åthävor eller krussiduller ger låtarna en tyngd mitt i det ljuva.
I rollerna som de två bondbröderna hör vi Johan Ulveson och Magnus Roosmann. De är ju båda skådespelare i första hand och inte sångare eller musikalartister, men musiken ligger väl i deras strupar och gestaltningen av deras karaktärer går tydligt fram även på inspelningen. Deras osäkerheter, deras längtan och förhoppningar. Magnus Roosmann imponerar faktiskt i sin aria Vågar jag älska dig som pendlar mellan bombastisk romans/operatradition och finstämd visa. Han har djup och kraft i rösten som känns ända ned i magen när man lyssnar. Ulveson har oväntat mycket rock i sin röst. Hans bror framstår för mig som den mer orolige och osäkre och rivet i rösten när han sjunger Stackars Axels sång som är precis lika rolig som den är fylld av patetik förmedlar en stor portion desperation.
Sofie Pekkari spelar Hillevi, som tillsammans med sin stumme mor, kommer till gården. Hon har flera finstämda och vackra ballader. Hennes röst låter som om den flög genom rymden. Bäst tycker jag om hennes första, Bortom sol och måne, en typisk Benny Andersson-visa av det där slaget som han gör så bra. I Svarta Silhuetter får vi en country/dansbandsklingande sång, ännu en genre Andersson behärskar väl, med ganska mörka undertoner i texten. Den jag ville vara är filosofisk, eftertänksam och storslagen i fickformat. Tyvärr ger Hillevis sånger inte klar bild av hennes karaktär som som kanske brödernas sånger gör men så är det ju när man tar till sig en musikal på det här sättet - det är ju bara en bit av pusslet man får sig till livs.
En fallgrop när man gör en musikal i sån här begränsad skala är att just balladerna och de introspektiva sångerna väger över. Man kan ju inte gärna plocka in stora spektakulära dans- eller massnummer när man varken har balett eller kör att tillgå. Lite av en sådan slagsida finns det kanske i "Hjälp sökes" men musiken är spännande och varierad och det finns en hel del humoristiska inslag. Förutom de genrer som nämnts ovan leker Benny Andersson med tonspråk som doftar kletzmer och sågspån från cirkusmanege. Såväl den melankoliska ouvertyren som den vilda och mäktiga finalen är hejdundrande orkesterstycken. Det är två självsäkra, trygga upphovsmän som har skapat låtarna till den här musikalen och jag hoppas faktiskt att vi kan få mer i den här andan framöver. Bra jobbat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar