Backstrom - Pilotavsnittet

Låt oss göra en sak klar redan från början. Det här med att den nya tv-serien "Backstrom" skulle vara baserad på något som Leif GW Persson har skrivit, det är sant bara i en slags väldigt långsökt och abstrakt mening. Ungefär på samma sätt som det är sant att alla Stefan och Kristers farser är baserade på den grekiske dramatikern Menander (342 f.v.t.-290 f.v.t.). Hade inte den fryntligt skrockande och självgode kriminologiprofessorns namn flimrat förbi i förtexten skulle du omöjligen ha anat hans DNA i den här projektet. Så frågan är, varför kalla figuren för Backstrom överhuvudtaget? Så många i USA kan knappast ha läst "Linda som i Lindamordet" eller någon av de andra romanerna där kommissarie Evert Bäckström rabulerar runt för att det ska vara ett säljande varumärke. Visst är intresset för "Scandi Crime" och "Nordic Noir" stort i de engelskspråkiga länderna men nu pratar vi ju inte om Millennium-trilogin precis. Troligtvis är det helt enkelt så att någon köpt rättigheterna till Perssons böcker om utifall att de skulle bli nästa stora grej. Nu sitter de där med ett material i knät som de inte vet vad de ska göra med. Bäst då att strunta i förlagan och göra vad en vet att publiken brukar vilja ha: en vanlig deckarserie enligt formulär 1A.

Uppdraget att förvalta serien har fallit på producenten och författaren Hart Hanson, en veteran i sammanhanget. Han har exempelvis skapat och varit huvudförfattare till serien "Bones", en annan deckare av sås-och-potatis-slaget med en besvärlig/konstig (i det fallet lätt autistisk) utredare i centrum som är så populär nuförtiden. Det är uppenbart att Hanson och TV-bolaget bestämt sig från början vad för sorts serie de vill ha och sedan försökt skohorna in Perssons skapelse, anpassad till vad en amerikansk mainstreampublik kan tänkas tåla så klart, i möjligaste mån. Hanson har i flera intervjuer talat om serien "House" som en förlaga, ni vet den där läkarserien där Hugh Laurie spelar en misantropisk läkare, ett briljant geni men hopplös på det mellanmänskliga. "Vi tar den figuren och gör honom till polis" har tydligen tanken låtit.

Vi som läst Perssons böcker vet ju att Evert Bäckström inte är något geni eller briljant på någonting. Han tror att han är det förstås men det är knappast samma sak. Inte heller kan en huvudperson i en serie av det här slaget vara så utstuderat hatisk mot homosexuella, kvinnor, andra etniciteter och så vidare som figuren i böckerna är. För att inte tala om det här med att referera till sin egen penis som "supersalamin". På HBO och liknande kanaler kan huvudpersonerna vara antihjältar och svin men i det här sammanhanget råder fortfarande den klassiska visdomen att protagonisten bör vara en hjälte som åskådarna kan tycka om och sympatiserar med. Så hatet mot allt och alla får stöpas om till en mer allmän grinighet, rasismen får hållas på en lagom småmysig nivå ("han säger det som vi alla tänker") som ändå kan förlåtas eftersom Backstrom ändå är det där geniet som ändå i slutändan sätter dit skurken. I böckerna begriper han aldrig vad som pågår och lyckas han lösa ett fall är det mer av en slump än något som har med kompetens att göra. Oftare är det Perssons egentliga polishjältar, kvinnorna, som får komma in och sopa upp allt efter att Bäckström gått fram som en elefant i porslinsaffären.

Jag vet, det är inte rättvist att jämföra med en litterär förlaga. TV-serien måste tillåtas att bli bedömd på egna ben. Persson själv verkar inte haft något att invända mot bearbetningen, han tar det för vad det är. Så vad är det då? Jo, kära läsare: "Backstrom" är, åtminstone efter vad piloten tycks utvisa, varken bu eller bä. Du har säkert redan sett drösvis av sådana här serier. "Backstrom" ligger någonstans i mitten och skvalpar. Det är inte så spännande. Det är inte särskilt roligt heller. Deckarintrigen i detta första avsnitt är helt och hållet förglömlig.

Kommer serien att kunna utvecklas till något mer? Det kommer som i alla sådana här serier att komma an på skådespelarna och det material som författarna ger dem att arbeta med. Veckans fall är sällan det som bär serier av det här slaget, i stället är det samspelet mellan karaktärerna och deras utveckling som måste fånga vårt intresse som publik. "Backstrom" har i alla fall Rainn Wilson som är en begåvad och ofta väldigt rolig karaktärsskådis. Det är på tiden att han får en egen serie där han kan ta ut svängrummet ordentligt. Lite märkligt är det förvisso att karaktären omtalas som svårt överviktig när Wilson på sin höjd är lite lönnfet men det är tydligen så mycket som kanalen mäktar med. De övriga karaktärerna runt omkring honom är ännu så länge ganska tunna och bleka figurer men det kan förstås komma att förändras över ett antal avsnitts gång. Skådespelare som Genevieve Angelson och Dennis Heysbert borde kunna ge Wilson tillräckligt att sparra mot - och det behövs. Det räcker inte idag med bara en skruvad karaktär, det behövs en hel ensemble.

Har ni sett så orimligt tjock och nedgången han är? Vilket vrak. (Rainn Wilson som Everett Backstrom.)

Jag får väl ge serien ett par avsnitt till men min förhoppning är inte jättestor. Så här långt har jag inte sett något som tyder på en egenart eller identitet hos den här serien som skulle kunna lyfta den till något speciellt. Jag ser helt enkelt inte var hitpotentialen ska ligga någonstans. Det ska väl möjligen bli om publiken verkligen tar Wilsons karaktär till sina hjärtan då. Problemet är bara att det känns så gjort. Det tillför ingenting nytt. Det faktum att seriens väg till tv-rutan varit kantad av många gupp ringer även det lite varningsklockor. (Serien skulle från början gått på CBS men de tackade nej och nu ligger den på Fox istället.) Men vi får väl se. En pilot är inte alltid det bästa att bedöma en serie utifrån. Som sagt, det är vad det är. Och Leif GW Persson skrockar säkert väldigt förnöjt hela vägen till banken.