Så har det återigen blivit ett nytt år och det är åter dags för mig att, som sed är, bjuda på en topp tio lista över de bästa nya filmerna som jag såg under 2014. Det är en övning som är ganska traumatisk på sätt och vis men också nyttig. Genom att tvinga mig att blicka tillbaka över året och rangordna de filmer jag sett framstår det dess tydligare för mig vad exakt det är för kvalitéer som betyder allra mest för mig. Kriteriet för att platsa på listan är enkelt: Jag måste ha recenserat filmen under året som gått. Varje titel på listan länkar till respektive blogginlägg.
Eriks topp tio filmer, 2014:
1. Sagan om prinsessan Kaguya
2. En duva satt på en gren och funderade över tillvaron
3. Inside Llewyn Davis
4. The Grand Budapest Hotel
5. Her
6. Det blåser upp en vind
7. Boyhood
8. Snowpiercer
9. Under the skin
10. Gone Girl
Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med min lista. Den speglar ganska väl min filmsmak. Här finns många filmer som är visuellt särpräglade och slående. Flera av dem utgår från populära genrer men transcenderar dem med ett djupt personligt uttryck. Flera av dem har en stark andlig eller existentiell komponent som är betydelsefull. Det enda som stör mig lite är att tre av filmerna på listan är sådana som jag recenserade i december. Egentligen brukar jag, om jag kan, försöka låta filmer ligga och verka lite längre innan jag rangordnar dem. Eftertanke kräver också en viss distans. Men i det här fallet är jag ändå helt säker på min sak. Att "Sagan om prinsessan Kaguya" förtjänar topplatsen är en absolut självklarhet. De filmer vars individuella ranking jag är mest osäker på är nummer 3-6. Jag har inte haft tid att se om någon av dem sedan jag recenserade dem och det är möjligt att när jag väl gör det någon av dem skulle kunna få byta plats. Överhuvudtaget är det väldigt jämnt på listan. Det var betydligt svårare att färdigställa listan i år än förra året. Det vittnar väl om att 2014 var ett ovanligt starkt filmår, antar jag.
Bubblare:
Det betyder också att det fanns flera filmer som jag gärna hade haft med på topplistan men som dessvärre inte fick plats. Väldigt länge hade jag med Frost, en av Disneys bästa filmer på mycket länge. Dess stora framgångar och kulturella genomslagskraft säger något om vår tid och vår hunger efter historier som äntligen tar kvinnliga karaktärer på allvar. En annan film som jag starkt övervägde för listan var Cronenbergs Maps to the stars som är väldigt stark. Enough Said av Nicole Holofcener var också en stark kandidat, liksom Nightcrawler och den franska komedin Bröllopskaos. Någonstans i bakgrunden fortsätter av Nolans Interstellar att svalpa. Även den inte helt levde upp till mina förväntningar bjöd den ännu på en starkt hisnande upplevelse.
Årets brasklapp:
En film som jag inte haft möjlighet att se ännu och som jag verkligen hade velat försöka klämma in av Ruben Östlunds Turist. Inte minst eftersom en hel hord av amerikanska filmkritiker som jag verkligen respekterar, folk som Dana Stevens, Michael Phillips, Scott Tobias och många andra hade den med på sina respektive topp tio för året som gått. Den verkar också ligga riktigt bra till för en oscarsnominering som bästa utländska film. Jag vet också att jag kommer att se och recensera den här på Allmänstädesbloggen under januari månad. Som det är nu är den dock inte kvalificerad för listan. Sorry, Östlund.
Årets manliga skådespelare:
Eftersom jag brukar lägga manken till när det gäller att skriva om skådespelarnas arbete i de filmer jag recenserar tänkte jag från och med i år också dela ut ett litet hedersomnämnande om de rollgestaltningar på film som jag gillat bäst. På den manliga sidan var det lite svårt att bestämma mig. Jag funderade på att utse James Gandolfini postumt för sin roll i Enough Said, han var en viktig del av den filmens tjusarkraft. I slutändan föll dock mitt val på Ralph Fiennes för The Grand Budapest Hotel. Hans gestaltning där är ett under av komisk tajming och genom honom levandegörs hela Wes Andersons fantasivärld.
Årets kvinnliga skådespelare:
För årets kvinnliga skådespelare finns dock ingen konkurrens. Jag ger priset utan att blinka till Scarlett Johansson för Her och Under the skin. Jag har tidigare haft lite svårt för Johansson, hon har aldrig riktigt imponerat på mig i sina tidigare roller men i och med hennes medverkan i dessa filmer har hon visat vilken enormt tekniskt skicklig skådespelare hon har blivit. Hon är verkligen både filmstjärna och aktör, en kombination som är mindre vanlig än vad en kan tro och hon visar på ett övertygande sätt att hon förstår diskrepansen mellan de båda och att hon förmår utnyttja den. Det är inte bara väl utfört hantverk, det är i högsta grad intelligent.
Årets sämsta film:
Årets tyngsta sågning tror jag att jag gav till den alltigenom usla A Million Ways To Die in The West. Den vinner alltså den tveksamma äran att bli korad som 2014 års värsta. Dock är det i hård konkurrens med Sin City: A Dame to Kill For, en annan riktig kalkon. Det dessa båda filmer är delar är en rent ut sagt vidrig människosyn och en äcklig von oben-attityd. Bra film ger hopp om mänskligheten. De här två är bara djupa avgrunder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar