Why Him?

Jag hade ingen anledning att tro att jag skulle tycka om ”Why him?”, en film som på pappret framstår som en i raden av berättelser byggda på den djupt rotade amerikanska föreställningen om den speciella relationen mellan fader och dotter samt hur hennes fästman kommer in och ”hillarity ensues”, som det brukar heta. Det är ett narrativ som balanserar mellan lika delar hederskultur och incestuös freudiansk gegga. Ärligt talat vet jag inte vilket av de två benen som är mest obehagligt.

”Why Him?” skriver för all del in sig i den traditionen. Faktum är att för regissören och medförfattaren John Hamburg är detta vältrampade tassemarker. Han ligger nämligen bakom manusen till de tre delarna av ”Meet the Parents” – ni vet de där med De Niro som svärfar och Ben Stiller som svärson. Ju mindre vi säger om dem dess bättre. Och ändå – den här gången lyckas Hamburg addera något som är precis tillräckligt för att göra det hela något mer intressant.

Vi har alltså en familjefar. Han heter Ned och spelas av Bryan Cranston. Han är VD för ett tryckeri i Michigan. Gammelindustri som sjunger på sista versen. Fast det vill förstås inte Ned riktigt acceptera. Hans älskade dotter Steph (Zoey Deutch) är iväg på collage i Kalifornien. Nu visar det sig att hon har dejtat en kille i flera månader, hon har inte berättat om honom tidigare men hon vill att hennes familj ska komma till västkusten och träffa honom över jul. Sagt och gjort. Men hoppsan. Inte bara har Steph träffat en kille. Han är en IT-miljonär som bor i en hipsterversion av Charles Foster Kanes Xanadu och som till råga på allt spelas av James Franco.

Franco är en sån där skådis som är väldigt mycket antingen-eller för min del. Här funkar han – förmodligen därför att det inte är helt meningen att vi ska uppfatta honom som någon att tycka om. Åtminstone inte till en början. Han är parodiversionen av allt som den äldre generationen skakar på huvudet åt hos millieniebarnen:

Francos karaktär Laird är den samtida komedins urarketyp – pojken som inte vill bli stor. Eller som kanske inte kan bli stor. Hans mun är smutsig som en potta och hans relation till sitt libido är som hos en tolvåring som just kommit på att han kan dra sig själv i struten. Laird är på alla sätt gränslös i sin livstil och i sina försök att få flickvännens familj att tycka om honom. Han är som en hund som konstant humpar ditt ben eller som en överkåt Karlsson på taket. Med andra ord – rollen passar Franco som hand i handske.

Cranston och Franco.

Konflikten mellan Ned och Laird blir till en närmast mytisk tvekamp mellan den tid som varit och den tid som kommer. Dottern är i sammanhanget mest en symbol. Som karaktär är hon dessvärre också ganska tunt tecknad. Då är det så mycket mer glädjande att se Megan Mullally som mamma Barb. Hennes roll är förvisso också lite tunn på pappret men hon vet att ta för sig av det hon blivit given.

”Why Him?” bjuder med andra ord inte på något nytt. Vi har sett det mesta av det här förut i olika versioner. Men i en tid som vår, när den gamle vite mannen med fötterna i industrisamhället tycks göra ett sista ryck för att hävda sig i ett samhälle som egentligen redan lämnat honom bakom sig är det omöjligt att inte ändå ta en figur som Cranstons akterseglade fader på allvar. Vad vill sedan gör av den saken är en öppen fråga.