Gotham - Pilotavsnittet

Som experiment är den nya TV-serien "Gotham" intressant. Går det att berätta en historia även om en tar bort det som är dess absolut mest centrala beståndsdel? I det här fallet: Går det att berätta historien om Batman utan att ha med just Batman? Är den värld som byggts upp av drygt 65 års serietidningar, filmer och andra media, dess miljöer, dess bifigurer, dess motiv och teman tillräckligt starka för att bära ändå? Det återstår fortfarande att se.Jag var lite i valet och kvalet över om jag skulle skriva en separat recension av pilotavsnittet eller om jag skulle vänta till dess att första säsongen löpt ut. Det senare hade kanske på sätt och vis varit mest logiskt men nu gjorde jag ju faktiskt en pilotrecension av "Agents of S.H.E.I.L.D." förra året så, varför inte?

"Gotham" utspelar sig alltså långt innan någon läderlapp är aktuell i den dystra och gotiska staden Gotham City. Legenden sätts dock i spel omedelbart. Piloten börjar faktiskt med Batman-myten själva urscen, den där den unge Bruce Wayne (David Mazouz) blir vittne till hur hans föräldrar rånas och skjuts till döds i en mörk gränd. Två kriminalare anländer till platsen, den cyniske och lätt brutale Harvey Bullock (Donal Louge) och dennes nye partner en viss ung James Gordon (Ben McKenzie). När Bullock inser vilka mordoffren är, två av stadens rikaste och mest inflytelserika personer är hans första impuls att försöka få någon annan ta ansvar för fallet men Gordon lovar den unge Bruce att han ska finna mördaren och ställa honom inför rätta. Det visar sig förstås vara lättare sagt än gjort. Rättvisa har, precis som lag och ordning, sina egna innebörder i Gotham City och det kommer Gordon ganska snart att bli varse.

Seriens huvudförfattare Bruno Heller och regissören Danny Cannon verkar sträva efter en estetik som ligger någonstans mitt emellan Friedkins"The French Connection" (1971) och Finchers "Seven" (1995). Det är regnigt och mycket rök, verkliga gatuvyer uppdopade med datorgrafik för en extra gotisk känsla. Den här serien hade med all sannorlikhet inte satts i produktion om det inte vore för de stora framgångarna som Christopher Nolans filmer om den mörke riddaren har haft. Bortsett från ett par bilder från luften som nästan ser ut som om de kunde vara lyfta från de filmerna känns det ändå som om "Gotham" lutar något mer åt det stiliserade och serietidningsaktiga. Det är en svår balansgång det där. En viss strävan efter realism är förstås nödvändig men poängen med Gotham City är att staden är en mörk och förvriden skrattspegel för den moderna senkapitalistiska storstaden. Den måste också vara grotesk. Särskilt med tanke på alla dess färgstarka och vansinniga skurkar som jag misstänker efter hand kommer att framträda.

Några av dem får vi möta redan här i piloten. Sålunda smyger en ung flicka (Camren Bicondova) runt på hustak och ficktjuvar vad hon kommer åt, inklusive ett paket mjölk som hon ger åt en hemlös katt. Vi förstår naturligtvis att detta är Selina Kyle, dvs. den framtida Catwoman. Selina blir också vittne till mordet på Waynes och ägnar sedan resten av piloten åt att smyga runt i bakgrunden och spionera på Bruce. I annan scen får vi se en ung Poison Ivy flimra förbi. Edward Nygma, sedermera Gåtan (Cory Michael Smith) arbetar som kriminaltekniker åt mordroteln. Och i tjänst hos den hårdföra maffiabossen Fish Mooney (Jada Pinkett Smith) hittar vi en hackkyckling till gangster med drömmar om att ta sig upp i världen, Oswald Cobblepot (Robin Lord Taylor) - sedermera känd som Pingvinen. Jag tror inte jag sticker ut hakan för långt om jag här och nu förutspår att den karaktären kommer att springa iväg med den här serien under sina armar. Taylor har en udda framtoning och en motsägelsefull karisma i rollen och en fysikalitet som är precis lagom teatral. Han lyckas också ingjuta ett stänk av tragik över den ganska patetiska rollfiguren.

Av styckets hjältar känns McKenzie så här i början som lite väl fyrkantig och vetebrödslik i rollen som Gordon. Låt oss hoppas att författarna tänkt utveckla honom i en mer intressant riktning längre fram. Risken är annars att han helt överskuggas av Louge i rollen som Bullock. Det är en betydligt mer tacksam karaktär, den hårdkokta, bitske, halvkorrupta och alltför våldsamma snuten som ändå nånstans har ett hjärta av guld tenderar alltid att bli en publikfavorit oavsett om han (varför är det alltid en han?) heter Jimmy Doyle, Sipowitz, Gene Hunt eller Gunvald Larsson. Louge har en bredd som rymmer både komik och drama och är utan tvekan en intressantare skådespelare än McKenzie. (Har ni förresten inte sett den utmärka TV-serien "Terriers" från 2010 - fick tyvärr bara en säsong - där Louge spelade huvudrollen måste ni absolut göra det.) Min gissning är att Gordon kommer att få uppförsbacke i "Gotham" på mer än ett sätt.

Seriens ensemble.

På det hela taget är jag beredd att ge pilotavsnittet en godkändstämpel. Berättandet är effektivt, serien ser väldigt snygg ut och skådespeleriet är överlag bra. Smith är lagom otäck och lagom överspelad för sin gangsterbossroll, om hon hade haft några mustascher hade hon säkert snurrat friskt på dem. Det verkliga testet på om den här serien, och dess centrala experiment, kommer att fungera avgörs dock inte i ett första avsnitt. Det avgörs istället i det avsnitt som kommer härnäst och i det efter det och i det efter det. Redan nu läggs trådar ut och visst finns här frön till potentiellt intressanta historier. Endast tiden kan utvisa om de kommer att gro till något värt att följa. Kommer serien att kunna slå an en tematisk ton som kan lyfta den till samma allegoriska nivåer som Nolans filmer? Det antyds åtminstone att den ambitionen finns. Kommer författarna att kunna göra något med alla udda bifigurer för att få dem att verkligen lyfta? Kommer de kunna berätta sin historia utan att publiken tappar intresset och börjar undra när killen i fladdermusdräkt egentligen ska träda in i handlingen?