Jag har haft tillfälle att se HBO-dokumentären "Six by Sondheim" som visades i amerikansk TV i slutet på förra året. Jag tänkte ta tillfället i akt att skriva lite om den filmen här och om den som är dokumentärens ämne, kompositören och sångtextförfattaren Stephen Sondheim, en av mina största idoler. Han är långt ifrån ett känt namn i breda kretsar men de som liksom jag brinner för musikteater är han avgudad. Den här sortens förutsägelser är naturligtvis svåra att göra - framtiden är sannerligen ett annat land där de gör saker och ting på annat sätt - men jag tror verkligen att om det finns någon nu levande som skriver för teatern som kommer att överleva och bli en klassiker, som kommer att spelas om och om igen, återupptäckas och nytolkas om hundra, två- eller trehundra år på samma sätt som vi bryr oss om Shakespeare eller Mozart idag, då är det Sondheim.
Stephen Joshua Sondheim föddes 1930 i New York. Hans föräldrar skildes tidigt och Sondheim kom att ha ett ytterst komplicerat förhållande till sin mor ända fram till att hon dog. Han var ett mycket ensamt barn och har själv berättat att han inte vet vad som hade blivit av honom om inte grannfamiljen hade tagit hand om honom och om inte fadern i familjen kommit att bli en extrapappa för honom. Den mannen råkade nu vara Oscar Hammerstein II, textförfattaren och dramatikern som mer än någon annan var med om att skapa den amerikanska musikalen. "Om Oscar hade varit arkeolog hade jag nog blivit arkeolog" säger Sondheim i dokumentären. Nu blev det teater och musik istället.
Sondheim fick några tidiga framgångar men hade svårt att etablera sig som just kompositör. (Till musikaler som "West Side Story" och "Gypsy" skrev han bara sångtexterna.) Hans stora genombrott kom under 70-talet med en lång serie musikaler som Sondheim jobbade fram i tätt samarbete med regissören Harold Prince. Återigen - titlar som "Company", "Follies", "A Little Night Music" (baserad på Bergmans "Sommarnattens leende"), "Pacific Overtures", "Sweeney Todd" och "Merrily We Roll Along" - är inte på var persons läppar, men det borde de göra. Liksom "Sunday in the Park With George", "Into the Woods", "Assassins" och "Passion". ("Sweeney Todd" är väl den mest kända av titlarna, "Into the Woods" kommer i en stor filmversion senare i år.) Varenda en av dem mästerverk. Sondheims storhet ligger i att han verkligen är en dramatiker. Han skriver sånger som berättar historier, som är sprungna ur pjäsens karaktärer och följer ur deras personlighet och situationer. Jag tror att det är därför jag aldrig tröttnar på dem. Det och det faktum att hans musik är så hjärtskärande vacker.
Musiken och sångerna står också i centrum i den här dokumentären. Den är regisserad av en annan av Sondheims återkommande samarbetspartners, författaren och regissören James Lapine. Tillsammans har de gjort flera av Sondheims senare verk. Lapine låter Sondheim berätta sin egen historia, genom att klippa ihop nya och gamla intervjuer. Men viktigare för filmen är de musiksekvenser som vi får ta del av. Som titeln antyder har Lapine valt ut sex sånger ur olika musikaler, vi får se dem i en rad olika typer av framföranden, alltifrån gammalt arkivmaterial till nyinspelade scener. Sondheim berättar om bakgrunden till sångerna, hur han tänkt när han skrivit dem och som så ofta är han själv den skarpaste kritiska hjärnan när det gäller att analysera sina egna kompositioner. De nyinspelade partierna, framförallt numret "Opening Doors" från Merrily..." är läckert och lyxigt iscensatta. (Där dyker också Sondheim själv upp i en rolig cameo.) De delar som är hämtade ur arkiven är roliga att se eller återse.
För mig som känner Sondheims biografi bjuder inte dokumentären på några nyheter. För den som inte känner till honom tror jag att den kan tjäna som en utmärkt introduktion. Den är rappt och snyggt sammansatt. Och Sondheim är en fantastisk berättare. Det är klokt att arbetet och konstnärskapet fått ta största platsen i filmen, Sondheim tycks vara sådan som person. Hans liv har handlat om hans musik, hans karaktärer och hans texter. Var och en av er som läser dessa rader och som inte känner hans verk, om ni bara blivit det minsta nyfikna rekommenderar jag er starkt att doppa tårna och utforska. Hans sånger är kanske inte alltid omedelbart tillgängliga för alla, de kräver ett uppmärksamt öra, men om som sagt om ni vill veta hur vår tid kommer att bli ihågkommen tror jag inte det finns ett bättre ställe att börja på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar