En av årets största fröjder har varit att titta på "The Legend of Korra". Att serien nu efter fyra säsonger avslutas är något av en sorg men också en stor seger för dess upphovsmakare. Det som de lyckats åstadkomma är möjligen den bästa animerade TV-serie som någonsin har gjorts. Jag har suttit och tindrat med ögonen inför varje nytt avsnitt. Inte hade vi så här bra tecknat när jag var liten. Jag vet - jag har sett om en hel av det som går att hitta på Youtube och liknande. Det mesta av det som spottades ut då var rent ut sagt förskräckligt. Animationerna var billiga och oinspirerade, manusen var papperstunna, några egentliga karaktärer fanns det inte att tala om, där fanns ingen antydan till tematisk komplexitet och röstskådespeleriet sen - ingen passion, inget hantverk, ingenting. Kontrasten med något som "Korra" hade inte kunnat vara större, på samtliga punkter.
Jag har redan skrivit om seriens första säsong tidigare i år. (Den recensionen finns här.) Egentligen vet jag inte om jag har så mycket mer att säga om serien än vad jag hade då. Jag var förtrollad från första stund och serien har fortsatt att gå från klarhet till klarhet. Därför tänker jag lägga upp den här recensionen lite annorlunda och i stället punktvis, utan inbördes ordning, gå igenom vad det är som enligt mig gör serien så makalös.
 |
| Jord, vatten, luft, eld - endast avataren kan bemästra alla de fyra elementen. |
1. Världen
Det här naturligtvis ett arv från föregångaren "Avatar - The Last Airbender" (2005-08) och redan där skiljer sig världsbygget från så mycket annan fantasy. Borta är de obligatoriska referenserna till västeuropeisk folkvandrings- och medeltid. "Korra"s värld är något så ovanligt som en värld utan vithetsnorm, ja en värld helt utan europeisk kultur. Till detta lägger också den här serien att den skildrar en värld i ständig förändring. Stora sociala omvälvningar, ny teknologi, nya ideologier. Vi får möta samhällen som på lite drygt en generation har tagit steget från det förmoderna till det moderna. Genom serien undersöks, på ett väldigt raffinerat sätt vad det innebär i en värld där trolldom och andevärlden är påtagliga fysiska realiteter. Som varje god fantasyvärld växer den med tiden och blir allt mer rik, allt mer detaljerad. Samtidigt som historien går framåt får vi också utforska mer av dess förflutna. Det är en värld att förlora sig i och bli besatt av. Det är något som bara de allra mest kraftfulla fantasyskapelser lyckas med. Och när den dessutom kan få oss att se på vår egen värld på ett nytt sätt då är det bara att tacka och ta emot!
2. Animationerna
Som fan av anime är det såklart spännande att se hur den sortens animerad film i allt större omfattning påverkar även amerikanskt tecknat. Särskilt i de senare säsongerna av "Korra", när andevärlden börjar ta större plats är inflytandet från Miyazaki extra tydligt. Animatörerna är också enastående duktiga på att fånga action på ett sätt som är klart, tydligt och medryckande.
3. Konflikterna och antagonisterna
Det är inte bara i själva tecknarstilen som inflytandet från anime gör sig synligt. Det skiner också igenom i berättartekniken. Jag har ofta lagt märke till att japansk animation sällan är historier om det onda mot det goda. Det finns protagonister och antagonister förstås, konflikter som genererar story men det går alltid att förstå även "skurkarnas" motiv. De styrs inte av illvilja eller blint maktbegär utan har många gånger en agenda som vi som publik rent av kan sympatisera med. Så är det också i "Korra". Våra hjältars motståndare börjar inte sällan som sociala reformatorer, personer vars retorik det är lätt att nicka medhållande till. Världen är stad i förändring och Korra riskerar alltid att själv hamna på fel sida, att försvara en orättfärdig gammal regim som inte förtjänar att bevaras. Och hennes egna känslor inför vad hon tvingas att göra är inte sällan motstridiga. Det är överraskande politiskt och mångfacetterat, faktiskt mer komplext än många filmer med levande skådespelare.
4. Skådespeleriet
Det är lätt att missa när det gäller animation med skådespeleri är minst lika viktigt här som i vilken annan form av dramatiskt berättande som helst. "Korra" har en enormt begåvad ensemble i ryggen. Från Janet Varney som gör huvudpersonen Korra till J.K. Simmons, en av Hollywoods främsta karaktärsskådisar som hennes läromästare Tenzin och alla där emellan är serien full av strålande aktörer som levererar på sin yttersta topp. Så har serien också en lång, lång rad av intressanta och fylliga biroller.
5. Korra själv
Sällan har jag varit med om en hjältinna som Korra. Hon är stark, glöder av kraft och driven av ett starkt rättspathos. Samtidigt är hon fylld av tvivel på sig själv, ständigt sökande efter sin plats i tillvaron. Ibland är hon övermodig och måste komma ned på jorden. När serien börjar saknar hon tålamod, vill ha allt på en gång och det är en egenskap som mer än en gång försätter henne i klistret. Under berättelsens gång utvecklas hon, mognar, blir visare, kommer att förstå precis vad för ansvar hennes stora krafter innebär. Men det mest fantastiska med Korra är ändå att hon är en karaktär som inte definieras av sitt kön. Författarna prövar att ge henne en romantisk bihistoria men är klipska nog att inse att det inte är vad Korra som figur handlar om och backar ut ur den på ett bra sätt. Korra definieras genom serien snarare av de vänskaper hon knyter. Det är väldigt lyckat.
***
Att avsluta en serie är aldrig det enklaste. Jag tyckte aldrig att finalen till "Avatar - The Last Airbender" var särskilt stark. Inte heller "Korra" slutar kanske riktigt med den sortens bang som jag hade önskat. Möjligen vill författarna ändå hålla dörren öppen för en fortsättning. Inte mig emot. Det finns fortfarande en rik och fantastisk värld kvar att utforska och många vägar framåt som rollfigurerna skulle kunna vandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar